Beslutet klart

Fick brev i går om det beslut som jag väntat på några veckor. Det blev enligt önskemål eller hur jag nu ska säga/tycka. Fanns inte så många alternativ för tillfället...

Beslutet gäller tre år sen får vi se. Egentligen är det inget som är definitivt nu heller men någon större förändring lär knappast ske på kort tid.

Känslan när telefonen ringer och jag inte ska svara utan telefonsvararen tar det är konstig. Är det frivilligt eller påtvingat? Kan det komma tillbaka om ett år, om två år? Min framtid... - ...hur ser den ut nu?

Borde jag känna mig "fri" - fri att göra vad jag vill? Jag kan ju inte göra det jag vill, av flera anledningar så den där frihetskänslan är långt borta. Frågan är om den någonsin kommer. För tillfället känner jag mig mer "låst" och "omyndigförklarad" än fri.

Det enda som är säkert tre år framåt är att jag har fri-tid vad jag nu ska göra med den...

Oj så negativt, får försöka ändra på det annars blir det jobbigt med all fri-tid.

Solsken...

... åtminstone utomhus. Inom mig är det nog varken sol eller moln. Väntar fortfarande på beslutet om min framtid. Lever lite i ett vakuum så länge. Svårt att planera vad jag ska göra framöver innan jag fått allt klart.

På något vis går dag efter dag trots allt. Egentligen tror jag inte det blir så stor skillnad bara av ett beslut, men jag kan lägga det bakom mig och gå framåt.

Önskar er alla en bra dag!

Nyvaken...

Mannen hade pizza med sig i dag när han kom hem från jobbet.
Riktigt gott! Det är ju inte så ofta vi äter det här hemma.
Jag åt en sjättedel av en mediumpizza.
Vaknade nyss - efter 4 timmars däckande på soffan...
...men pizzan var god!

Tidig morgon och sömnig eftermiddag

Sju i morse var jag och bilen vid besiktningen igen. Det blev ju anmärkning sist jag var dit som måste åtgärdas. Sen kom operation, dubbelseende och helger emellan. Körförbud har det varit ett tag alltså. Inte lätt när man bor i skogen. Tur att mamma och pappa har två bilar och bor i nästa by...

Inte gick den igenom idag heller. Dåliga bromsrör tillkom. Konstigt tycker jag eftersom bilen knappt har använts sen förra besiktningen. Dom borde ha varit lika dåliga då tycker jag... Ja, ja nu ska det bli åtgärdat i alla fall.

Förmiddan gick åt till tandläkarbesök och borttagning av tandsten. Ont direkt efteråt men väldigt skönt när all ömhet runt tänderna lagt sig.

Efter allt jag gjort på morgonen så blev det mest sova på soffan hela eftermiddan. Har fortfarande inte mycket ork, men det blir nog bättre och bättre framöver hoppas jag. Mer träning på cykeln och avkoppling med stickning...

Ögonen

Det verkar som ögonen börjar bli normala igen. Märkte det först i går när jag och mannen åkte till syrran i går kväll.

Jag såg inte dubbelt längre!

Har varit ute en kort sväng idag också i dagsljus och jag ser riktigt normalt! Lite konstigt är det fortfarande när jag tittar till höger, men det blir nog helt bra det också.

Lite uppdatering...

Väldigt trögt med uppdateringar här. Sitter ju nästan bara i soffan och väntar på att synen ska komma tillbaka som förut. Orkar inte ha lappen för ögonen hela dagarna, så då blir ju allt dubbelt hela tiden.

Lägger in en magbild, som går att förstora för den som vågar... Tre ärr har jag, det minsta är från -76, min första operation. Ärret till vänster (sett från mig själv) är "uppskuret tre gånger och det i mitten sex gånger. Den här gången är det inte skuret från allra översta delen. Däremot är det skuret längre ner än tidigare. Det beror ju på att det är nedre delen av tunntarmen som är opererad den här gången. De andra gångerna har det varit magen som ju sitter högre upp.

Mina framgångar med motionscykeln går framåt, nu är jag uppe i 1 km! Dessutom har jag varit till brevlådan några gånger de senaste dagarna. Borde nog ha broddar under skorna för jag känner inte för att ramla på någon isfläck...

Får försöka göra mer framöver så det finns något att skriva om. Nu blir det en tur till brevlådan...

"Piraten" är hemma

Sitter med svart lapp för ena ögat i soffan eller ligger och sover då och då i MIN säng. Har varit hemma sedan i torsdags. Jobbigt. Har inte mycket ork. Försöker titta på tv med ett öga - inte så kul.

Eftersom jag gick ner fem kilo på två veckor, så är prio ett hela dagarna att få i sig mat. Mycket grädde, ost och smör. Försöker även med någon näringsdryck. En nyhet är att det finns de som är dubbelt så kraftiga som vanligt, alltså 2 kcal per ml. Toppen tycker jag, eftersom jag inte behöver dricka så mycket och ändå få i mig många kalorier! Smaken är inte god, en hemsk konstgjord eftersmak. Hittills har jag faktist lyckats gå upp 2 kilo :-) Största orsaken är nog att jag är hemma och kan äta ofta, ofta.

Potatisgratäng, ugnsbakad lax och jansons frestelse är det jag varvat med hittills. Ingen större fantasi, men än så länge är det gott. Till i kväll blir det stekt gös med grönsaksröra och pressad potatis. Jag har tärnat grönsakerna i tärningar. Känns inte direkt bekvämt med en vass kniv i handen när jag inte riktigt har koll på var fingrarna är. Sträckte handen mot en tillbringare med vatten igår kväll - trodde jag. Missade den med knappt en decimeter. Blunda med ett öga eller piratlappen är vad som gäller. Tar energi från mig som jag behöver för att läka magen.

Saknar att inte kunna ta mig någonstans eller läsa och sticka. Fick skjuts av mamma till vårdcentralen för att kolla blodvärdet idag. Ville ingen annan stans efteråt. Konstig känsla att åka bil och se dubbelt... Att träffa folk är jobbigt, så jag blir nog en eremit de närmaste månaderna. Hoppas verkligen att det släpper av sig själv så jag slipper ordna synen med glasögon. Tycker det räcker med den vanliga närsyntheten. Funderar på om ögonproblemen blev bara för att jag sagt att jag skulle skaffa nya glasögon så fort jag var klar med operationen, eller om det hade blivit så ändå. Nerräkning 1½ av 8, kvar är 6½ eller i bästa fall 4½ vecka kvar med synproblemen.

Slut på klagan. Det har gått väldigt bra med operationen. Jag har i det närmaste slutat med alla värktabletter som jag tagit i 2½ år! Någon enstaka gång i veckan tar jag en halv cit*odon. Avdelningsläkaren var väldigt impad över att jag lyckats trappa ner så bra på både mor*finet och cit*odonet, trots att jag är relativt nyoperad. Jag hatar ju att ta värktabletter, men för att klara av de senaste åren har jag inte haft något val. Tänk att mina idéer om orsaken till trycket/smärtan/värken stämde. Kirurgen som opererade mig tyckte att det var för simpel förklaring, men nu har jag ju resultatet. Jag anser fortfarande att det var trycket från alla dessa polyper som orsakade problemet, som nu är borta. Ibland är det bra att inte vara så högutbildad utan tänka med sunt förnuft.

Nog för nu, ska försöka bistå dottern i matlagningen. Kram till er alla :-)

Ögon och permis...

Har kommit till mitt lilla sjukhus i fredags. Magen fungerar förvånansvärt bra. Däremot har jag fått problem med synen :-(

Sedan i lördags ser jag allt dubbelt. Har varit till ögon idag och kollat. Det verkar vara någon ögo*nmus*kelförla*mning. Kommer om jag har tur att sitta i "bara" 6-8 veckor innan det förhoppningsvis släpper. Sitter just nu i sjuksängen som en pirat med svart lapp för ögat. Jobbigt att titta på TV, sticka är inte att tänka på. Förra operationen för fyra år sedan fick jag problem med tar*mvr*ed efteråt. Den här gången verkar det vara ögonen som krånglar. Har känslan av att jag än en gång tagit fram läkarboken för att fortsätta pricka av alla sjukdomar som finns.

Något som varit trevligt och uppmuntrande är att jag fick permis i går. Fick skjuts hem med syrran när hon var här och hälsade på mig. Träffa familjen och katterna. Sova i min egen säng :-) Var tillbaka på avdelningen i morse, för att ta lite nya prover och ögonkoll. Blir kvar en natt till. Vad som händer i morgon återstår att se. Kanske, kanske kan jag få åka hem. Har ju stora barn nu som kan klara sig själva - dom kan t.o.m. serva mig lite... (bara dom vill...)

Har tyvärr inte haft ork att kolla era bloggar eller svarat på några kommentarer, men jag har läst och fått dom upplästa via min man. Tusen tack för alla era värmande tankar :-)

(Tyvärr har jag inte min egen dator, så det blir väldigt bildfattiga inlägg för tillfället.)

Återhämtning

Det tar tid att få igång allt efter operationen. Eftersom jag fick tar*mvr*ed efter förra operationen är jag livrädd för att få det igen. Tar det extra försiktigt med maten. Idag har det varit en speciell mätningsdag där allt vi patienter äter skrivs upp och näringsberäknas. (Något som visst görs 1-2 gånger/år.) Det ser inte bra ut för min del kan jag säga. Kommer jag upp i en fjärdedel av det jag behöver så får jag vara nöjd. Överhuvud taget att göra en sån mätning på en mag-tarmkirurgisk avdelning är lite svårt. Ingen patient äter bra efter en operation och då räkna ut hur sjukhusmaten ska vara efter oss stämmer dåligt.

Jag ligger på en sal med plats för fyra. Hon som opererades samtidigt som mig åkte hem i går. En krutgumma som kom in i lördags och opererades i går är kvar. Sedan i går har det varit snabb omsättning på dom lediga sängarna. Har ingen riktig koll på vilka dom två nya är som kommit idag. Krutgumman är hur härlig som helst. 80 år och hon har koll på allt tror jag. Mentalt är hon nog mer som 45-55 år. Hon kommer att klara sig många år till. Hon är ju dubbelt så gammal som mig men eftersom hennes grundkonditon är mycket starkare än min så är hon hemma lång före mig. Känns lite konstigt...

Ingen har sagt något om hemgång så jag håller också tyst. Just nu får jag en varm tallrik serverad framför mig när jag vill och trots det är det fullt upp att orka med dagarna. Eftersom jag kommer från ett annat landsting så får sjukhuset betalt för mig och då är det inte lika bråttom med att skicka hem mig. Min tanke är trots allt att åka via mitt eget sjukhus innan jag kommer hem. Behöver verkligen få möjligheten att hämta igen mig så det inte blir ett bakslag hemma. Att komma hem och sedan få åka tillbaka till sjukhuset är inget jag vill. Försöker gå en maratonrunda (runt hela avdelningen inklusive hissarna) flera gånger varje dag. Det gäller att röra på kroppen så tarmrörelserna kommer igång och dricka så mycket som möjligt. Dessutom så behövs fortfarande mo*rfi*net för värken. Varje gång jag tar en mo*rfi*ntablett så stannar en del av tarmrörelserna av. Det gäller att ha rätt balans på det hela... Mitt mål är att jag ska kunna få i mig tillräckligt med mat innan jag åker hem. Jag kan ju inte vänta till kvällen när övriga familjen kommer hem och kan hjälpa mig med maten. Att svälta hela dan innan och äta massor på kvällen fungerar inte!

Under operationen så togs det bort ca 30-40 cm tunntarm så nu fattas det även en bit av den! Det verkar som om min kropp försöker kompensera den skit den gett mig med dessa polyper. Min tunntarm var längre än normalt och även den här gången visade det sig att det inte blivit några sammanväxningar! Jag tycker det är helt fantastiskt att jag opererats tio gånger och det fortarande inte är någon sammanväxning i buken :-) På något vis ska jag visst klara av dessa operationer utan större problem.

Vet inte när nästa möjlighet att besöka bibilioteket blir, så till dess önskar jag er alla en härlig höst! Kram!

Färdigt :-)

Operationen är klar och det gick väldigt bra enligt läkaren. Fortfarande inga sammanväxningar och då är ändå detta tionde operationen!

Har fått hjälp att rulla rullstolen till sjukhusbiblioteket för att skriva ett kort inlägg.

Önskar er alla en trevlig helg så hörs vi efter helgen när jag får tag på internet igen. Har inte hittat något trådlöst som jag kan surfa från på avdelningen, tyvärr.

Kram!

Snart på väg...

Kära kattfröken som har hållit ett vakande
öga på mig de senaste veckorna.

Nu tar jag och packar ner datorn i ryggsäcken.

Vet inte när jag får möjlighet att koppla upp den igen och få kontakt med omvärlden...

I morgon väntar provtagning, inskrivning, samtal med narkosläkaren, sjukgymnast och någon läkarkandidat.

På onsdag är en hel op-sal bokad för bara lilla mej - hela dagen! Om det nu inte händer något väldigt mycket mer akutfall än vad jag är.

Tills vi hörs igen önskar jag er alla underbara dagar!

Bamsetack till er alla som skickat mail och kommentarer med lyckönskningar.

Min mp3-spelare

Varför har jag inte köpt en mp3-spelare tidigare??? Sitter just nu och lyssnar på Pink Floyd´s cd "The Dark Side of the Moon" i lurarna. Helt underbart med musiken som flödar mellan höger och vänster sida. Sån´t man inte hör eller tänker på när man har en vanlig radio eller TV´n på.

Jag har lagt in några fler artister som jag hade hemma: R.E.M., Björn Skifs, U2, Bob Marley, Misty in Roots, några olika med Panflöjt och annan "Bara ligga och lyssna till underbar musik". Får kolla vad sonen och dottern har att erbjuda sen och lägga in det också. Blir nog alldeles utmärkt att återhämta sig med lite musik...

...och stickning förståss.

(Fördelen med musik är att det går att lyssna även med mor*fin i kroppen, där är det värre med komplicerad stickning.)

Packa resväska...

Börjar bli dags att fundera vad som ska packas ner i resväskan.

Vad behöver jag för de närmaste 4-5 veckorna? Landstingets trosor och jätterockar i gräsliga färger är det som är skönast i början med ett 15-20 cm långt ärr mitt på magen.

Vad har jag som inte sitter åt runt midjan? Några kjolar, mysbyxor och långkalsonger. Sköna tröjor som sitter löst runt magen. Ja något sån´t får det nog bli. Sjukhusets kläder är det ju bara att slänga i tvättkorgen, men mina egna kan jag ju inte få tvättat där. Får nog inse att det blir landstingskläder den närmsta tiden. Jippiiii :-(

Stickning är i alla fall något som måste packas ner! Så fort huvudet fungerar skapligt och mor*finet inte ställer till för mycket så behöver jag göra något med händerna. Får se till att jag har något enkelt att börja med och ingen avancerad spetsstickning. Några böcker och mp3-spelaren packas också ner.


Den äppelgröna resväskan målade jag inför en resa i sena tonåren. Från början är det en gamal brun resväska som jag fick från mormor och morfar. Materialet är lite "papp-aktigt", som resväskor var förr i tiden. Att GRÖNT varit favoritfärg länge går inte att ta miste på... Alldeles perfekt att ha en "egen" resväska, inte direkt stöldvänlig och den syns på långt håll bland andras bagage på flygplatser :-)

Tyvärr har den inte fått följa med på någon resa de senaste åren. Tror den är fylld med gamla barnböcker för tillfället.

Åter till funderingarna vad jag ska packa... Vad gör du en söndag i slutet av oktober?

Förberedd för rehabilitering

Skickade en beställning med mina föräldrar idag när dom var och handlade. Jag har köpt en mp3-spelare och hörlurar. En riktigt avancerad spelare för min del. Den klarar musik, video, bilder, radio, textfiler och röstinspelning. Tror jag mest kommer att använda den för musik, radio och cd-böcker. Några favoritbilder kanske jag också lägger in på familjen och mitt Paradis. Har även en bild på ett träd från semestern som är en riktig glädjebild - för mig :-)

Köpte även lösa hörlurar eftersom jag har så små öron så passar inte dom vanliga lurarna som man ska stoppa in i örat. Dom är alldeles för stora för mig. Inbillar mig även att det är bättre ljud med dom lösa som jag köpte till.

Just nu laddas batteriet och jag funderar på vad jag ska föra över av dom skivor vi har här hemma. Skön musik som skyndar på läkningen på alla sätt och vis. CD-böcker tänkte jag låna på sjukhusbiblioteket eftersom jag inte har några egna. Det kanske går att föra över om jag lånar via vårt kommunala e-bibliotek också. Någon som vet? Har du något förslag på CD-bok att ladda in? Jag är ingen deckarfantast...

Nu har jag tagit dom sista pillren för idag, och då brukar det inte dröja så länge innan det är godnatt... Trots att jag inte gillar alla dessa piller så gör några av dom att jag sover mycket bättre än förut. Det dröjer inte flera timmar innan jag somnar och när jag varit upp på ett av alla dessa nattliga toabesök så sover jag inom ett par minuter igen. Härligt!

Operationer och olyckor

Det händer många fruktansvärda olyckor när jag opereras. För tio år sedan var det "Bran*den i Göt*ebo*rg". För fyra år sedan dog en flicka efter att ha blivit påkörd av en lastbil ett antal mil härifrån.

Tre operationer har jag (snart) gjort på i stort sett samma datum fast olika år. 1998, 2004 och 2008.

Törs inte tänka på vad som har hänt när jag vaknar efter den kommande operationen...

EFIT 20 oktober 2008

07.47
Förbereder en tvätt till hemtjänsten som kommer runt 9 - halv 10.

07.59 ~ Bonusbild
Kattfröken myser med mig i soffan.

08.32
För ovanlighetens skull - frukost till mig.
Ostmacka på lokalgräddat kravbröd, köpt i lördags.
YogiTea Choco med en skvätt grädde.

09.50
Matlagning i frukostTV.

10.50
Ugnskokt lax - min lunch.

11.59
Somnade i soffan.
Vaknade i sista minuten,
sj*ukta*xin kommer 12.20...

12.31
I ta*xin på väg till sjukhuset för att få järninjektionen.
Läkaren har beviljat sj*ukta*xi eftersom jag mår så mycket sämre.
Sist jag körde bil, somnade jag så fort jag kommit hem.
Sov tre timmar, helt slut efter koncentrationen av bilkörningen.
Det är nog bäst för alla om jag inte kör dessa långa sträckor...

13.42
Nya fräscha lokaler där jag får mina järninjektioner.
Helt underbar personal.
Tack vare det orkar jag åka så ofta.
Har åkt dit i 7½ år nu...

14.24
En annan patient har kommit från undersökning.
Möjlighet till lite avskildhet för den som vill/behöver.

15.44
Sitter och väntar på sj*ukta*xin för att åka hem igen.
Den ska komma omkring fyra.

16.58
Nyss hemkommen.
Tagit fram innehållet till kvällens soppa.
Lokalodlad potatis och morot, löken köpt i affärn.
Allt ekologiskt så klart.

17.33
Dags för dagens tredje medicindos.
Jag HATAR tabletter.
Mina ekologiska värderingar sätts på hårt prov,
men vad göra när man mår dåligt?
Den enda BRA är kapseln överst som
innehåller vitaminer och mineraler!

18.29
Grönsakerna kokar tillsammans med
grönsaksbuljong*, chilisås* och tomatpuré* och vitlök*.
(*= ekologiskt!)

19.16
Soppan klar att äta tillsammans med en klick gräddfil och skivad avocado.
Riktigt mumsigt :-)

Det var min EFIT-dag. Kvällen fortsatte med TV och bildredigering.

Vet ej när jag har möjlighet att delta nästa gång eftersom jag opererar mig om en vecka. Troligen blir jag borta 2-4 veckor. Jag är ju inte frisk efter min operation, som de flesta andra som opererar sig. Jag har ju fortfarande näringsbristen och alla andra problem som finns utan mage och tjocktarm. Har jag otur så har jag även en bit kortare tunntarm efter operationen. Hur det påverkar vet jag inte än. Det får väl visa sig. Behöver vara i skapligt bra skick innan jag orkar och klarar av att vara hemma.

Till nästa EFIT-dag önskar jag er alla ett bra liv!

Andra bloggar om: EFTI, Ett Foto I Timmen, Foto, Bilder

En känsla

Kattfröken känner att det är något på gång. I en veckas tid har hon legat mitt på min kudde när jag kommer och ska lägga mig. Det har inte hänt så regelbundet tidigare.

Någon natt har hon även kommit tillbaka och lagt sig väldigt nära mig, så när jag vänder mig om tar det emot för hon ligger så nära.

Hon är bara 2½ år så hon har inte varit med om någon av mina tidigare operationer. Katter är otroliga, måste ha ett sjätte sinne.

Tack kära kattfröken för din värme och närhet!

Pusselbitar på plats

Det känns som fler och fler pusselbitar börjar falla på plats inför operationen om två veckor. Det är så många tankar som finns i mitt huvud just nu. För att få lite ordning kom jag på att jag kan måla ett tomt pussel som jag har. Vissa saker kanske ryms på en pusselbit, andra kräver två eller fler bitar för att de känns viktigare.

Fram till nu har jag varit väldigt tveksam inför operationen, men det börjar kännas mer och mer att jag vill göra den. Blodvärdet har sjunkit till 90 och sänkan (CRP) låg någonstans mellan 40-50. Normalt borde det bli blodtransfusion men jag försöker klara mig med mina järninjektioner fram till operation. Två gånger i veckan och två ampuller varje gång. Fungerar det så har jag bara en ampull kvar. Bra tajming! Det har kommit ett nytt järnpreparat som det kan räcka med att få en gång i månaden, det ska jag testa när det är dags för injektioner igen. Förhoppningsvis får jag ledigt några månader efter operationen innan det är dags.

Målet med operationen är ju att polyperna ska "försvinna" ett längre tag. Det är ju dom som blöder och ger mig så lågt blodvärde. Med högre blodvärde finns det möjlighet att kommer orka mer. Har jag ännu mer "tur" så kommer smärtan/värken/trycket bakom svanskotan att försvinna också. Det innebär att jag kan sluta med alla värktabletter som jag tvingas äta just nu.

De första åtta operationerna har gått väldigt bra. Däremot den senaste för fyra år sen gick inte lika bra. I två års tid hade jag tarmvred till och från och det vill jag inte vara med jagom igen. Första känningen hade jag redan några dagar efter själva operationen. Jag kröp runt i sängen och vred mig i fruktansvärda plågor. Efter väldigt lång tid kom det en jourläkare (det var ju mitt i natten) så jag fick ytterligare smärtlindring. Tyvärr kändes det inte som någon tog mina magplågor på allvar. Det tog flera månader av undersökningar för att fastställa att det var tarmvred - tyvärr.

Har aldrig haft några sammanväxningar efter alla operationer hittills, men frågan är hur det ser ut där nu? Svaret visar sig först när det är öppet... Jag sover ju då så jag är lyckligt ovetande tills jag vaknat upp igen.

En liten varning för känsliga personer kanske är lämpligt innan fortsatt läsning...

Om två veckor är det över. Då ligger jag på uppvaket och har klarat av det jag känner stort obehag inför: När dom ropar mitt namn och vill se att jag håller på att vakna upp ur narkosen. Jag har alldeles för klara minnen av detta. När jag är tillräckligt "vaken" tas tuben upp från halsen och jag får andas för egen maskin. Om det vore möjligt skulle jag vilja vara nedsövd flera dygn för att slippa den känslan, men det spelar ju ingen roll... När det är dags att vakna upp ur narkosen är det ju samma procedur även om det gått några dygn!

Torr i munnen kommer jag också att vara. Det som erbjuds är stora "tops" med vatten eller citronsmak för fukta munnen. Får ju inte svälja ner någon vätska. Min man brukar få komma in en kort stund på uppvaket, något som känns viktigt för mig. Tror dock inte att jag är så social just då...

Behöver bearbeta en hel del till innan operationen känner jag. Kanske i fler inlägg, kanske genom att måla eller på något annat vis. Har fått ett papper med mig tidigare i veckan från min "prattant". Fanns mycket bra idéer där.

Fortsättning följer...

...på ett eller annat vis.

Ny vecka - ny dag...

I dag känns det lite bättre. Jag ska göra ett nytt försök att åka till sjukhuset för att få min järninjektion. Bör gå bättre att köra idag, när jag inte behöver inbyggda vindrutetorkare i ögonen.

Solen skiner och löven är underbara. Påbörjat en ny stickning som jag tar med, förhoppningsvis kommer jag att kunna sticka lite undertiden järnet droppar in. Beror förstås lite på var nålen sätts.

Kvällens middag: fiskgratäng med potatismos och grädd-majonnäs-chilisås. Allt går ju att få ekologisk också, ännu ett plus! Mumsigt gott. Allt talar för en bra dag.

Kram till er alla!

Dags för flötet igen...

Svårt att hålla sig ovanför ytan just nu. Orkade inte åka till sjukhuset i morse för att få järninjektionen. Har fått ny tid nästa vecka istället. Hade nog haft stort behov av järnet, eftersom hb-värdet var 97 förra veckan. Efter det har jag blött en hel del. Troligen ännu lägre värde nu alltså. Har ju själv satt gränsen till en gång/vecka för järnet så länge det är över 100. Nu när det är lägre borde jag nog gå två gånger/vecka. Sjunker det ännu mer blir det blodtransfusioner. Det vanliga scenariot inför operationerna.

Känner mig inte helt säker på operationen heller. Ska jag göra den eller inte? Vad blir skillnaden? Blödningarna upphör, i alla fall tillfälligt tills det bildats nya polyper. Risken för komplikationer ökar ju fler operationer som görs. Har ju haft problem med tarmvred efter förra operationen.

Om jag visste att allt skulle bli bra efter den här operationen, men jag vet ju att det inte är så. Jag kommer fortfarande att få lov att få järninjektioner, ha problem med att äta, orkeslöshet och nya operationer längre fram.

En ny typ av järninjektioner finns som gör att jag kanske klarar av att få dessa en gång/månad. Skillnaden är att det tar längre tid att ge, en hel dag, men jag slipper ju att åka varje vecka!

Tiden för att bestämma sig för operation eller inte krymper. Jag vet inte vad jag vill...