18 år

GRATTIS
till dottern
som fyller
18 år idag!

Synkoll

Äntligen :-)

Idag har jag tid för att kolla synen. Efter synproblemen som dök upp efter operationen i höstas då jag började se dubbelt är det nu dags.

Ser dåligt när jag ska läsa, måste hålla tidningen/papperet l å n g t bort.
Så där som föräldrarna fick göra när dom började bli gamla...
Men jag är ju inte gammal, eller...
Jag och dottern är ju jämngamla och hon är 18 om en vecka...
(Hon håller inte med om att vi är lika gamla)

I vilket fall som helst så ska det bli skönt att få glasögon som jag kommer att se bra genom både på långt och kort håll. En viss omställning kommer det säkert att bli eftersom jag aldrig haft dubbelslipat glas tidigare.

Ha en härlig dag önskar er bloggerska!

Glädje !

För ett år sedan kom sonen hem med betyg i två ämnen.

Idag kom han hem och visade betygen - G i alla utom två!

Det har lönat sig att gå om 8:an!

GRATTIS!

Erfarenhet...

...är inte alltid lätt. Dottern får ofta föregå som bästa exempel på hur resultatet ska vara på det som görs på det praktiska ämnet i skolan.

Hon har ju jobbat två somrar som bagare/konditor och dessutom gått ett år i gymnasiet med företagsförlagd utbildning tre dagar i veckan...

Det är väl inte så konstigt att hennes saker blir bättre än de som inte haft sommarjobb och började gymnasiet nu i höstas. (Hon går om ettan.)

T.o.m läraren gick hem och tränade på ett moment eftersom hennes resultat var bättre...

Dom andra gillar inte direkt att hon blir "favorit", men hon har ju inte bett om det...

Tonårskonflikt - uppföljning

Fortsättningen på gårdagens tonårskonflikt blev så här...

Dottern är uppe med tuppen och gör sig klar för skolan. Åker med pappa ut till bussen. Jag åker till stora sjukhuset på f.m. för att få min järninjektion. När jag kommer fram vid 10 ringer dottern och undrar var jag är. Jag berättar och hon ber att jag ska höra av mig när jag är på väg hemmåt.

Jag åker hem vid 1, skickar ett sms till dottern som svarar att hon är hos mormor och morfar. (Hon vet inte var nyckeln hem är och mormor och morfar bor närmare busshållplatsen i nästa by.) När jag kommit hem, ringer jag mamma, dottern sover.

Hon är alltså inte frisk...!

Hon har väl fått krypa till korset hos mormor och erkänna att det var bra att hon inte fick/kunde åka i går kväll. Men det sitter hårt inne att erkänna det här hemma. Mormor sa något i bakgrunden när jag pratade med dottern i telefon nu på kvällen, men höjde rösten så jag inte skulle höra vad mormor sa ;-) Nu hade jag redan diskuterat det med mormor och jag hörde även vad hon sa där i bakgrunden.

I morgon har dottern en tid på vårdcentralen för provtagning. Hon har haft flera fall av halsont sedan hon hade körtelfeber för två år sedan. Vet inte om det kan vara någon effekt kvar efter det, men det är ju en sjukdom som ger biverkningar långt, långt efteråt.

Kan ju också vara en vanlig förkylning/influensa eftersom vi andra tre familjemedlemmar varit dåliga om vart annat de senaste veckorna.

Dottern sover kvar hos mormor och morfar i natt, så det blir ingen skola i morgon heller...

Tonårskonflikt

Kvällen har varit väldigt hetsig här hemma.

Så här var situationen:
Dottern (17½) har varit hemma måndag, tisdag och idag för förkylning (feber, halsont och hosta). I går sa hon att hon skulle på ett idrottsevenemang i kväll (onsdag). Inte om du varit hemma från skolan var mitt svar. I går kväll hade hon tänkt gå till skolan idag. Natten har varit väldigt hostig så hon blev hemma även idag. Ingen antydan till att gå till idrottsevenemanget i kväll, förrän pappa kommer hem och ska åka till samma evenemang. Jag står på mig och säger NEJ! Du har varit hemma från skolan och då är man hemma från andra aktiviteter den dagen också. (Hon har endast orkat sitta i soffan med dator och kollat film på TV).
Pappa anser också att hon ska stanna hemma. Dessutom säger han att hon inte får åka med honom, ska hon iväg får hon ordna skjuts själv. (Lite dumt kan jag tycka.) Tanken med det hela från hans sida är att hon är så stor och själv ska inse och förstå att man måste lyssna till allt. Hon väljer att lyssna till att hon får ta sig dit själv, att han sagt att hon ska vara hemma ignorerar hon. Vill man behandlas som vuxen så måste man själv också uppföra sig vuxet..
En kommenar från dottern var att hon skulle passa på att inte uppföra sig som om hon snart är vuxen, passa på de få månader som är kvar till 18...
Jag har valt att ta undan hennes biljett. Från min sida är läget klart. Som vuxen kan man inte vara hemma från jobbet för att sedan roa sig på kvällen. Läget beror iof på vilken sjukdom det är. Nu gällde det förkylning med feber några dar. Om det hade varit en psykologisk sjukdom (t.ex. depression, ångest etc.) där det kan finnas behov av att komma ut och försöka träffa andra och inte stänga in sig.
Tiden går och pappa åker iväg. Dottern är kvar hemma. Ignorerar mig helt och säger inget, inte ens på tilltal.

Vad skulle du som läser detta ha gjort? (Om du nu orkat läsa hit.) Det finns naturligtvis många lösningar och hos oss blev det så här den här gången.

Det kan hända att hon själv kommer att läsa detta, och det kanske är bra. Då får hon se hur jag tänkt och hur andra tänker som ev. kommenterar här.

Var finns stödet?

"Samhället" beklagar. Det är några som kommit i kläm, vi är medvetna om det. Vi har tyvärr svårt med bemanningen.

Vad hjälper det? Inte ett skit.

Nytt möte på tisdag, på det andra stället. Jag kommer inte att vara tyst med det som behöver sägas. Det är så mycket som är illa skött. Vägrar låta det fortsätta så. Jag har varit med i sjukvården så många år och vet hur mycket man måste ordna och fixa själv för att få den hjälp man behöver. Det är nog tur att den erfarenheten finns även nu.

Om dom bara visste hur mycket envishet det finns i mig... Utan den hade jag inte levt idag. Den har räddat mig många gånger och kommer visst att få hjälpa till även denna gång.

Hjälp = Stjälp ?!

Ordlös onsdag - vecka 9

Fler deltagare hittar du hos Nejma i Marocko

Andra bloggar om: foto, ordlös onsdag

Ge upp?

När får man ge upp?

Får man någonsin ge upp?

Får man låta någon annan ta över?

Vad händer om man ger upp?

Blir det bättre eller ännu sämre?

Kan någon annan ta över tillfälligt?

Tills man skaffat sig själv mer kraft för att fortsätta kämpa.

Sämre för att bli bättre

För att något ska kunna bli bättre så måste det ibland bli sämre sägs det.

Hur mycket värre ska det bli innan det blir bättre?
Hur mycket ska man orka med innan det vänder?
Hur hjälper man någon som inte för tillfället är mottaglig för hjälp?
Hur får man någon att inse att förändring krävs?
Hur...?

Jag vet inte...

Återkommer när förändring skett. Orkar inte nu.

Första parkett

Igår och idag har jag haft första parkett när jag sitter vid datorn. Köpte två hållare till talgbollar och små talgbollar när jag var hos dottern i onsdags eftermiddag. Sen flyttade jag huset med fågelmaten till stegen som jag ställt framför nya kontorsfönstret.

Det är minst 15-20 talgoxar och 1 nötväcka som har världens fest där ute. Ibland är det någon som sätter sig på spröjsen och tittar in till mig. Fortsätter det så här så blir det kul att göra bokföringen i vinter. Jag har tagit fram Första fågelboken av Lars Klinting. När vintern är över borde jag ha lärt mig betydligt fler fåglar än dessa två. Tidigt i morse regnade det massor nu har det blivit kallare så snön vräker ner.


Har nog inte sovit mer än tre timmar i natt. Trots det känner jag mig ganska pigg. Tror inte det håller i sig fram emot eftermiddan. Då när jag behöver ha ork och kraft som bäst. För tillfället känner jag mig lite som en övervakare. Önskar att livet lugnar ner sig nu, men det är nog bara önsketänkande. Tyvärr dröjer det nog länge än. En del har blivit lugnare, den andra delen har blivit mer krävande.

Fortsätter att gömma mig bakom stickorna när jag har lite egen tid. Många samtal att ringa, boka möten som ingen har lust att gå på, men utan dom blir det inte bättre.

Jag har nyss börjat på en tröja i ECO ull. Samma garn som jag gjort vantar till mig själv av. Otroligt skönt och mysigt garn. Grova stickor är det också, så det kommer nog att gå ganska fort att göra den klar. Ska försöka ta bilder under stickprojektets gång.

Den roströda tröjan jag stickade klart för några veckor sedan har jag inte fått någon bra bild på. Får göra ett nytt frsök under helgen kanske.

Nu tänker jag göra som småfåglarna utanför fönstret, gå och äta något gott!

Önskar er alla en skön dag. Hoppas snart att jag har ork att hälsa på hos er igen. Tills dess ger jag alla en varm kram.

Lite glädje mitt i allt

Efter en numera normalt jobbig morgon fick jag nyss ett paket med Posten. Efter att jag chattat med en kär bloggvän, fick jag för mig att det tutade utanför på gården. Och mycket riktigt, där stod den Gula Postbilen med ett paket till mig.

Nu kan jag ägna eftermiddagen till att göra plats och packa upp i butiken för nya varor. Dom få minuter som finns över till mig på dagarna (och nätterna) kan jag göra något roligt av idag.

Önskar er alla en så bra dag som möjligt, både i med och motgångar. En dag hoppas jag att alla motgångar har gett styrka och omvandlats till något positivt!

~*~

Sista oktober

Övriga familjen gör annat i kväll. Jag har tittat på "Akademien för Det Okända" på TV4+. Fascinerande att kunna få kontakt med de på andra sidan. Jag tror att det är något man föds med, men som senare i livet försvinner, när man får lära sig att "spöken inte finns". Med tanke på min situation undrar jag hur många hjälpare jag har från andra sidan. Det måste finnas något kvar här på jorden som jag ska uträtta eftersom jag trots allt fortfarande finns kvar. Undrar bara vad det är...

Försöker ladda massor av energi till i morgon bitti. Det är dags för operation av visdomstanden, som jag skrivit om här. Det är inte helt säkert att den kommer att opereras ut i morgon, det beror på tandläkaren. Först blir det röntgen innan han bestämmer om det är något som kan klaras på vanliga folktandvården.

Jag har även en remiss till käkkirurgen på sjukhuset, men det är 12 månaders väntetid dit. Fick remissen för två månader sen, så 10 månader återstår!

Det som jag är mest nervös över är vad jag kan få för smärtlindring efteråt. Det som är tandläkarnas favorit innehåller acetylsalicylsyra, och det är inte bra för mig eftersom man blöder lättare av det. Den värktablett jag tar maxdos av redan nu hjälper inte lika bra mot tandvärk. Dessutom har jag redan maxdos där och paracetamol får inte överdoseras. Enligt min tarmläkare kan jag prova med två extra tabletter av det andra ämnet som mina vanliga värktabletter innehåller. Hoppas det hjälper! Om det nu blir operation i morgon?!

Vill ni får ni gärna tänka på mig,
torsdag morgon 07.50,
när jag sätter mig i tandläkarstolen!

Till alla mina bloggvänner som har det
kämpigt sänder jag massor av kramar.

Har inte själv haft ork att kommentera hos er den senaste tiden. Läser dock alla era fina inlägg via Google Reader. Hoppas att det snart blir bättre här hemma, så jag får behålla lite mer ork till mig själv och det jag vill och behöver göra för att klara av livet (på en räkmacka).

Ordlös onsdag - vecka 44

Fler deltagare hittar du hos Nejma i Marocko

Andra bloggar om: foto, ordlös onsdag

Min kära dotter...

... kom hem med denna underbara
rosbukett till mig i dag efter skolan!
Ett "Rosa Bandet" och en ask
choklad följde också med!

Morgonen är utredd och förhoppningsvis
återkommer inget liknande igen.

Tack min kära dotter!

Solen går upp

Efter en mindre kul morgon tänker jag sätta mig med stickningen i soffan och ta tillbaka mitt liv. Halva andra sockan återstår att sticka. Det är riktigt kul faktiskt. Tror t.o.m. att båda sockorna kommer att bli lika!

I går kväll somnade jag redan halv 9. Totalt utslagen. Flera nätter med lite sömn tar på krafterna. Efter att ha sovit 10 timmar känner jag mig betydligt piggare. Trots det blev morgonen jobbig. Livets berg och dalbana verkar inte ha något slut.

Till alla mina bloggvänner som åker på sina egna berg och dalbanor tillägnar jag bilderna på soluppgången. Eftersom jag hade chaufför till sjukhuset igår kunde jag ta kort på solen bakom dimman.

Trots alla motgångar
går solen upp varje
dag över hela vår jord.

Följer man solen så
går den aldrig ner.

Något att fundera över...

20 + 3

I kväll har vi firat. Inte riktigt så som det var tänkt men det blev ganska bra ändå.

Jag och mannen har 3-årig bröllopsdag idag samtidigt som vi har varit tillsammans i 23 år. Vi gifte oss alltså på "vår 20-årsdag".

Efter som de senaste veckorna varit allt annat än lugna, mer kaotiska än någonsin tidigare nästan, så har det inte blivit något bord bokat på restaurang. Jag har ägnat stor del av dagen och kollat menyer och försökt boka bord för två ikväll. Fullt till 21.30-22.00 på den restaurang vi ville äta. Lite väl sent att åka flera mil t/r för en så sen middag tyckte vi.

På de ställen där det gick att få bord hittade inte jag något som passade att äta för min del. Det är ju alltid lite mer krångligt med mig och mat.

Istället blev det god mat hemma med hela familjen. Lax/revbensspjäll med potatiscrocetter med Tomates á la Provencale har vi lyxat med. Jag tänkte ta kort på dom supergoda fyllda tomater vi åt, men... Byt batteri! står det i displayen på kameran då, så bild får det nog bli i morgon med nyladdade batterier. Receptet på fyllda tomater har jag hittat hos bloggen "Salt & Peppar".

Abborrefilè med smörstekta kantareller, mandelpotatispurè med kräftstjärtar & löjromssås är vad jag vill drömma om i natt! Förhoppningsvis kan vi få bord någon dag framöver och njuta av abborre!

Förutom en middag på restaurang för mig och mannen ska vi ut och äta hela familjen någon helg på en försenad födelsemiddag sen jag fyllde år. Det finns några fler restauranger att välja på då, eftersom det kan vara lite "enklare" mat än vad vi hade tänkt oss i dag. Mycket kul att se fram emot alltså, mitt i kaoset.

Drömmer också om att det kaotiska lugnar ner sig framöver och tror faktiskt att det kommer att bli så också. (Fast det dröjer nog några veckor/månader till...) När man vaknar på morgonen kan det vara skönt att veta var man ska sova när kvällen kommer. En önskan är också att inte någon lärare kommer att höra av under dagen för den andra familjemedlemmen. Jag har ställt in mina järnsprutor några gånger eftersom jag inte har haft ork att ta mig dit. Tyvärr blir det lite "moment 22", jag behöver ju dom för att orka med allt som händer runt omkring mig och även för att orka med mig själv. Sist jag åkte kunde jag ha somnat framför rödljuset, inte bra. Endast en långtradare med släp han åka när det var grönt, jag och två bilar före mig fick vänta innan det blev grönt på nytt. Lyckades i alla fall vila lite på den hårda britsen när jag fick mina järnsprutor, så på resan hem var jag pigg.

Om några veckor flyttar min mottagning till nya lokaler och då kommer det att finnas några sköna behandlingssängar. Jag har tingat en av dom "för lång och trogen tjänst" ;-). Efter 6½ år så borde jag få all lyx som går att få där. Tur att det är underbar personal som tar hand om mig!

Dags för mig själv att ladda batterierna så det inte bara är kameran som har nyladdade batterier...

GOD NATT & SOV GOTT!

Salig blandning från mig

I natt är det bara jag och sonen hemma. Mannen sover över hos dottern den här natten. Förhoppningsvis blir det att kännas bättre för henne framöver. Men att börja gymnasiet på ny ort, flytta, laga mat ensam, äta ensam och tvätta själv är en STOR omställning när man är 16 år. På det viset känns det bra att det inte är längre bort än att vi kan stötta henne ett tag framöver. Inte för en sekund tvivlar jag på att hon klarar av allt det som krävs, men det tar säkert lite tid att vänja sig att inte bo hemma hos familjen som tidigare.

För min egen del känns det både uppåt och neråt, men det börjar nog bli mest uppåt. Efter den stora besvikelsen med akvarellkursen som jag inte var välkommen på så har jag gått vidare. (Tidigare inlägg om akvarellkursen.) Försökte kontakta studieförbundet på fredagen, men det var bara en telefonsvarare som upplyste att dom hade öppet! Skickade ett fax där jag bad att dom skulle ringa upp mig, men jag har fortfarande inte hört något! Dålig stil tycker jag. Istället lägger jag energin på roligare saker. Det var väl inte meningen att jag skulle gå någon akvarellkurs just nu.

Lördagen tillbringade jag, dottern, syrran och systerdotter på Chokladfestival! Mumsigt gott!!! Det var utnämning av bästa tryffel och bästa chokladdessert. Dottern blev en av publikjuryn till tryffeltävlingen och syrran till chokladdesserten. Det var väldigt sött, så det blev bara lite, lite smakat av respektive bidrag, det räckte t.o.m. så alla vi fyra kunde få en liten provsmakning... Om några år kanske dottern är en av dom tävlande! Den som lever får se... Det mest sorgsna var att jag lyckades paja kameran :-( Känns för tillfället väldigt tomt utan den. Kameran var min ständige följeslagare. Nu är jag på jakt efter en ny, inte bra, det blir dyrt!

Jag har stickat ett par vantar av garnet som skulle bli en norsktröja! Inser att det inte blir någon norsktröja stickad för min del. Det blev fel från början. När jag började fundera på att sticka en tröja för 1½ år sen så tänkte jag mig en med aranmönster. Tyvärr hittade jag inget sådant så det blev garn till en norsktröja. Färgen röd och svart är inte mina färger. Vantarna ska min bästa kompis få i födelsedagspresent. Riktigt hantverk med svarta stjärnor som mönster. Tröjor har jag stickat massor, men vantar har jag nog bara gjort en gång tidigare, på slöjden.

Idag har jag däremot köpt ett nytt garn till en tröja. Ljus rost-orange-röd ull blev det den här gången. Jag har en grön arantröja som jag "bor i" dygnet runt, så förhoppningsvis blir det här en lika skön tröja/kofta. Det ska inte bli några vantar av garnet i alla fall. Det som kan ställa till lite problem är att mönstret inte är avsett för den här garntypen, men med lite provlappar och försök med olika stickor blir det nog bra. Till skillnad från min mamma som aldrig gör provlappar så gör jag det jämt! Jag behöver inte sticka samma tröja två eller tre gånger heller ;-) Bild kommer när jag köpt ny kamera och stickat klart tröjan.

Åker på min egna semester nästa helg, så då kan det vara bra att ha något för händer under resan.

Sen natt, men jag har sovit middag flera gånger under kvällen, så det är inte så lätt att somna "normal" tid då. Gör ett försök snart så - GOD NATT!

Tisdagstema - Charmig(t)

Charmig(t)

Den 85 cm långa gäddan som sonen fångade i kväll försökte
charma kattfröken, men jag tror inte hon blev charmad.
Sonen däremot blev eld och lågor.
Han var alldeles skakis lång stund efteråt.
Väldigt glad var han också.
Tyvärr är den lite väl stor för att tillaga,
blir nog "träig" och risk för dysmak tror jag.
En lagom stor gädda med pepparrotssås och kokt
potatis kan jag tänka mig att äta litegrann av.

Vill du se andras bilder om charmig(t)? Kolla här!
Vill du också delta i Tisdagstema, läs mer här!

Andra bloggar om: tisdagstema, gädda, katt, djur, foto

Lycka!

Det blev inget firande på restaurang i kväll av olika anledningar. Istället firade vi med egna räkmackor - MUMS! Var och en fick välja pålägg, med eller utan räkor o.s.v. Firandet på restaurang ser jag fram emot en kväll framöver.

Två stora anledningar till Lycka idag:
Sonen trivs bra i nya klassen och är väldigt glad när han kommer hem.
Dottern tyckte att nya skolan, schemat, klassen och klasskompisarna var bra.
Efter att ha haft ett kämpigt läsår förra året så är det så skönt att detta börjat så bra. Håller alla tummar och tår för en lika bra fortsättning.