Sedan några veckor har mitt liv tagit en ny vändning. Vad som händer framöver vet jag inte riktigt, hoppas det blir bra. Blir dock inte mycket skrivet här längre. Om det tar slut här eller fortsätter visar sig.
Önskar er alla en bra dag och ett OK liv.
Vi hörs och ses någon gång, någonstans...
Fick brev i går om det beslut som jag väntat på några veckor. Det blev enligt önskemål eller hur jag nu ska säga/tycka. Fanns inte så många alternativ för tillfället...
Beslutet gäller tre år sen får vi se. Egentligen är det inget som är definitivt nu heller men någon större förändring lär knappast ske på kort tid.
Känslan när telefonen ringer och jag inte ska svara utan telefonsvararen tar det är konstig. Är det frivilligt eller påtvingat? Kan det komma tillbaka om ett år, om två år? Min framtid... - ...hur ser den ut nu?
Borde jag känna mig "fri" - fri att göra vad jag vill? Jag kan ju inte göra det jag vill, av flera anledningar så den där frihetskänslan är långt borta. Frågan är om den någonsin kommer. För tillfället känner jag mig mer "låst" och "omyndigförklarad" än fri.
Det enda som är säkert tre år framåt är att jag har fri-tid vad jag nu ska göra med den...
Oj så negativt, får försöka ändra på det annars blir det jobbigt med all fri-tid.
Äntligen :-)
Idag har jag tid för att kolla synen. Efter synproblemen som dök upp efter operationen i höstas då jag började se dubbelt är det nu dags.
Ser dåligt när jag ska läsa, måste hålla tidningen/papperet l å n g t bort.
Så där som föräldrarna fick göra när dom började bli gamla...
Men jag är ju inte gammal, eller...
Jag och dottern är ju jämngamla och hon är 18 om en vecka...
(Hon håller inte med om att vi är lika gamla)
I vilket fall som helst så ska det bli skönt att få glasögon som jag kommer att se bra genom både på långt och kort håll. En viss omställning kommer det säkert att bli eftersom jag aldrig haft dubbelslipat glas tidigare.
Ha en härlig dag önskar er bloggerska!
Vet inte vad som händer. Känner mig skelettlös. Inte mycket som fungerar som det ska.
Har det med beslutet som togs förra veckan att göra? När beslutet är taget så släpper allt och jag blir som förlamad... eller? Troligen skulle detta beslut ha tagits för länge sen, men envis som jag är har jag kämpat på. Rätt eller fel? Återstår att se. Allt beror nog på vad som kommer att hända de närmaste veckorna.
Även om ett beslut är taget och det känns rätt så vet jag ju inte vad som kommer. Jobbig känsla som drabbar fler. Vill få kontroll igen, fast jag borde nog släppa taget mycket...
Någon som har ett skelett till salu att fylla den här "degklumpen" med?
Sju i morse var jag och bilen vid besiktningen igen. Det blev ju anmärkning sist jag var dit som måste åtgärdas. Sen kom operation, dubbelseende och helger emellan. Körförbud har det varit ett tag alltså. Inte lätt när man bor i skogen. Tur att mamma och pappa har två bilar och bor i nästa by...
Inte gick den igenom idag heller. Dåliga bromsrör tillkom. Konstigt tycker jag eftersom bilen knappt har använts sen förra besiktningen. Dom borde ha varit lika dåliga då tycker jag... Ja, ja nu ska det bli åtgärdat i alla fall.
Förmiddan gick åt till tandläkarbesök och borttagning av tandsten. Ont direkt efteråt men väldigt skönt när all ömhet runt tänderna lagt sig.
Efter allt jag gjort på morgonen så blev det mest sova på soffan hela eftermiddan. Har fortfarande inte mycket ork, men det blir nog bättre och bättre framöver hoppas jag. Mer träning på cykeln och avkoppling med stickning...
Läs gärna hos Kostdoktorn om nya lagförslaget för skolmaten."Snart olagligt med naturlig mjölk och smör till barn?"
Är det så vi vill ha det framöver? Läs vad han skriver och skicka ett mail till Skolminister Jan Björklund!
Andra bloggar om: skolmat, näringriktig skolmat, skola, mat, skolminister, jan, björklund, jan björklund, kostdoktorn
Skickade en beställning med mina föräldrar idag när dom var och handlade. Jag har köpt en mp3-spelare och hörlurar. En riktigt avancerad spelare för min del. Den klarar musik, video, bilder, radio, textfiler och röstinspelning. Tror jag mest kommer att använda den för musik, radio och cd-böcker. Några favoritbilder kanske jag också lägger in på familjen och mitt Paradis. Har även en bild på ett träd från semestern som är en riktig glädjebild - för mig :-)
Köpte även lösa hörlurar eftersom jag har så små öron så passar inte dom vanliga lurarna som man ska stoppa in i örat. Dom är alldeles för stora för mig. Inbillar mig även att det är bättre ljud med dom lösa som jag köpte till.
Just nu laddas batteriet och jag funderar på vad jag ska föra över av dom skivor vi har här hemma. Skön musik som skyndar på läkningen på alla sätt och vis. CD-böcker tänkte jag låna på sjukhusbiblioteket eftersom jag inte har några egna. Det kanske går att föra över om jag lånar via vårt kommunala e-bibliotek också. Någon som vet? Har du något förslag på CD-bok att ladda in? Jag är ingen deckarfantast...
Nu har jag tagit dom sista pillren för idag, och då brukar det inte dröja så länge innan det är godnatt... Trots att jag inte gillar alla dessa piller så gör några av dom att jag sover mycket bättre än förut. Det dröjer inte flera timmar innan jag somnar och när jag varit upp på ett av alla dessa nattliga toabesök så sover jag inom ett par minuter igen. Härligt!
Mitt motionscyklande har det blivit lite si och så med. Jag kommer att cykla fler gånger under dagen i stället för en gång/dag. Troligen blir det inget uppdaterat här i bloggen. Viktigast av allt är ju att jag överhuvud taget cyklar, inte hur långt eller mycket. Två veckor har jag på mig att få lite mer styrka i benen innan operationen. Lycka till säger jag till mig själv.
27 september 08
6,17 minuter
1,04 km
- puls
31,9 kalorier
2 i motstånd
26 september 08
Fredag ~ vilodag!
25 september 08
6,10 minuter
1,06 km
104 puls (efter ca 3 min)
33,5 kalorier
2 i motstånd
Jättejobbigt i dag :-(
24 september 08
4,56 minuter
1,06 km
? puls
28,7 kalorier
2 i motstånd
Har höjt sadeln ett hack sedan sist.
Verkar vara en bra idé :-)
23 september 08
6,00 minuter
1,09 km
? puls (92 i början)
30,7 kalorier
2 i motstånd
22 september 08
6,41 minuter
1,09 km
130 puls
36,6 kalorier
2 i motstånd
21 september 08
6,48 minuter
1,02 km
98 puls
- kalorier
2 i motstånd
20 september 08
7 minuter
1 km
120 puls
- kalorier
2 i motstånd
Tänk att det är så många delar som ska sättas ihop för att det ska bli en motionscykel.
Sen är det två olika elkablar som ska sättas ihop för att displayen ska fungera. Jag hittar bara en i delen som står på golvet, i röret från styret finns det två...
Tar en paus för att få järninjektionen. Hoppas (h)järnan fungerar bättre efter det också...
Ha en bra dag därute!
Nu ligger jag i soffan med en spinnande kattfröken på magen och har det bra. Ute vräker regnet ner. Dagens möte blev inställt p.g.a. sjukdom hos den vi skulle träffa. Vi får hem papperen för att själv skriva på och skicka iväg. Funderar varför jag över huvud taget skulle iväg på mötet från första början...
Hör på radion att det börjar bli mycket trafik längs vägarna och då känns det extra bra att slippa åka på möte. Sänder en tanke till min bästa vän L som begraver sin mormor idag. Kör försiktigt!
Mannen handlar inför i morgon. Vädret verkar inte bli soligt, men tanken är fortfarande att åka till "Paradiset" i morgon.
Önskar er alla en trevlig midsommar!
(Tyvärr har jag ingen fin bild på någon majstång, så goa kattfröken får duga.)
Helgen har tillbringats i Paradiset. Skillnaden i år mot tidigare år är att det snart är vårt eget Paradis, inte bara något vi har tillgång till. Egentligen är det ingen större skillnad, men nu kommer vi att kunna göra de förändringar vi själva vill. Ingen av släktingarna kan bestämma hur dom vill att det ska vara, inga kompromisser mellan olika familjer...
Att vi fortfarande kommer låta de andra släktingarna övernatta och besöka utan begränsning är självklart. Betalningen får väl ske i form av vedhuggning och matlagning!
Jag har köpt en egen fristående toa, så att även jag kan sova kvar. Ingen behöver alltså väckas för att följa mig flera gånger till utedasset mitt i natten. Har provat den några gånger och det fungerar tillräckligt bra. Det som är problem är placeringen. Det finns ingenstans att ställa undan den. Det enda utrymmet med dörr är en liten, liten skrubb bakom öppna spisen. Golvytan är ungefär lika stor som själva toan... Så länge hoppas jag att övriga familjen sover djupt när jag använder den, och att andra nattgäster håller till i en annan stuga!
Första kvällen blev det lite stickning på bryggan. Jag och svägerskan tycker att flytbryggan ska flyttas närmare den fasta bryggan, så man kan sitta och ha ett ryggstöd när man stickar eller läser något. Brorsan däremot tycker att vi själva får flytta den, något som vi inte klarar av p.g.a. konstruktionen med järnrör till flytbryggan. Operation övertalning pågår. Brorsan kan ju ta hjälp av min man tycker jag.
Jag har inte kommit så väldigt långt på Juno Regina-sjalen, men den känns mjuk och skön så långt. Har använt knappt två nystan, så det finns tre kvar att sticka med. Känns som det blir lagom längd om jag använder alla fem. Ett och annat fel har jag upptäckt, men det orkar jag inte ändra nu. Ingen kommer att se dessa fel i alla fall när jag använder sjalen. Något jag behöver öva på också, allt behöver inte vara perfekt! Övning, övning...
Mitt öga är nästan normalt igen. Svullnaden "ramlade ner" till kinden kändes det som i förmiddags, men nu är det bra.
En sammanfattning av helgen är mycket umgänge med kompisar både fredag kväll och idag. God mat och nya bekantskaper på fredan och mest pysslande på söndan. Lördag var bara en stor sovdag. Ovant att vara ute på kvällar och umgås med andra än familjen. Börjar bli gammal kanske? Nä, inte än...
Veckan som kommer blir ovanligt aktiv. Bloggar i mån av tid och ork!
Önskar er alla en härlig och snöfri vecka!
I dag är en dag att krypa ner mellan lakan och täcket igen.
Grått ute och kallt inne. Pannan har inte hunnit fixa värme i huset. (Sjunten har en förmåga att fastna och då blir det inte varmt :-( ).
I går stikckade jag så jag höll värmen, men nu är tröjan klar. Funderar på att göra en brasa till eftermiddan. Sockklubbens maj-sockor är påbörjade men jag har ingen inspiration just nu.
Igår fick jag ihop knappt 4.400 steg på stegräknaren. Det är nog ganska normalt för mig. Långt från de 10.000 steg som rekommenderas. Med tanke på hur lite näring jag får i mig så är det nog vad min kropp klarar också. Idag kommer jag knappast ens över 4.000 steg.
En väldigt varm dusch kanske kan hjälpa. Eller en liten kattfröken vid fötterna... (Om hon nu behagade att vara inne...)
Till helgen ser det ut som att vi ska få snöblandat regn. Vill inte ha!!!
Fryser du också idag eller skiner solen hos dig?
Samhällets hjälp när man behöver känns mest som ett stort skämt!
Berättar "sin" historia och får kommentarer.
- Så jobbigt det måste vara.
- Hur har ni orkat/fixat detta?
- Det måste ju sätta sina spår.
- Inte konstigt att det blir dessa efterverkningar.
- Hur har h*n reagerat på det?
- o.s.v.
Man slussas från ett ställe till ett annat. Det är långa väntetider för att komma vidare. Därför så dröjer det ju ett tag innan man kollar var i kön man står till nästa instans. När man då drygt två månader kollar och får besked att ingen remiss har kommit fram blir man ledsen. Kollar upp och får höra att den skickas nästa vecka!
Så mycket berörde samtalet...
Fina ord... men sen då?
Den som är i akut behov av hjälpen har ju ingen nytta av medlidandet när inget sker därefter. För de som är i behov av hjälp rinner tiden ut. Om det bara var mig det gällde så kunde jag kanske, kanske acceptera att det inte hänt något ännu, MEN det gäller inte mig.
Ytterligare en av samhällets hjälpande instanser ger jag inte mycket för. Även där ett långt möte, där samma "historia" berättas. Flera timmar även här. I stort sett samma reaktion från den som lyssnar och antecknar. Beslutas att besked om ev. åtgärd/hjälp ska ges en vecka senare. Inget händer och ytterligare en vecka går. DÅ ringer en annan handläggare och vill boka ett möte! Jag frågar vad som hände med det mötet som var två veckor tidigare. Den handläggaren har fått sluta! Har ingen ringt och sagt det? NEJ! Oj då! Men kan vi boka ett möte, undras det igen. Varför säger jag, vi har ju redan haft ett, vad hände med det? Efter mycket om och men så kommer personen fram till att det kanske går att använda sig av dessa anteckningar. (!) Men går det att boka in ett möte med en av de andra som är berörd av ärendet? Med tvekan går jag med på det, eftersom den här handläggaren också är tillfällig (!).
För att få ett bra resultat så anser jag att det behövs kontinuitet. Vi avverkar möten på löpande band och går ett steg fram och två bakåt för varje möte vi varit på. Det är min känsla.
En av de berörda har fått hjälp nu, men fortfarande är det en enda soppa för den andra personen. Beslut kommer att behövas tas inom en kort framtid, men hur ska man kunna göra det utan att först få veta om och ev. vilken hjälp som behövs och kan ges?!
Igår pratade jag med en person som ska försöka hjälpa mig med alla kontakter som jag inte har ork att ta för tillfället. Jag är väldigt glad att hon finns. En ljusglimt i samhällets hjälpande instans.
Vart är vårt samhälle på väg? Inhyrd personal som på kort tid måste klara av många ärenden, där uppföljning och framtidsperspektiv inte finns. Inte konstigt att fler och fler mår dåligt. Mänskliga liv och öden får inte behandlas som ett industriellt löpande band. Var och en är unik och måste behandlas därefter. Se bara på SVT´s dokumentär "Klass 9A". Se varje människa som den är och behandla den väl. Lämna inte ett skriftligt omdöme till eleven, där det står att läraren tvivlar starkt på elevens vilja att lära sig något! En uppmuntran gör så mycket mer i förlängningen än bara just det uppmuntran gällde.
... men helt utan sport!
Vet inte hur jag ska hinna med i tiden. Till viss del är det den tillfälliga kursen som gör att jag inte orkar. Jag hade det på känn innan jag började, men jag lär mig så mycket jag kan, resten får jag snappa upp efteråt. Det är bara tre gånger kvar. Jag hade ju inte insett att det skulle sättas betyg när kursen var slut. Som tur är är jag inte beroende av några betyg, att visa upp för att komma vidare, så det är inget som bekymrar mig. Kursen går jag bara för min egen skull. Kul att träffa lite folk som omväxling till livet i skogen ;-)
Lite olika sjukdomar i min närhet har också påverkat veckan. förhoppningsvis är det sådant som kommer att bli bättre inom en ganska snar framtid. Det som är värst är när man inte vet orsaken till problemen. Vad gör man, förutom att prova än det ena, än det andra. Fundera och diskutera. Kolla olika blodprover och andra tester. Så mycket enklare om det var mig det gällde. Min kropp känner jag ju både utan och innan...
I alla fall avslutades veckan med en dag på Syfestivalen i Sollentuna. Det är nog 5-6 år sen jag var dit senast. Inte mycket handlat förutom lite sockgarn till Stickameras sockklubb! Gör ett eget inlägg senare om mars-sockorna som jag påbörjat. Jag klarade av mässan skapligt, det gäller att komma ihåg att "inte äta" - då går det bra...
Dags att sova igen, spruta är det som gäller i morgon.
God natt :-)
Idag har jag provat en sån där våg som berättar massor av saker om en själv, förutom vikten. Fett %, vatten %, muskler, benmineral, och kroppens "riktiga" ålder.
Det var just det där med ålder. Intervallet som vågen avläste var 12-50 år. Jag blev 12 år! (Lägre mätte den ju inte.) Hur många familjer finns det där mamma är yngst?!
Talade om för mina tonåringar att snart är mamma också tonåring... Så besvärlig tonåring jag kommer att bli, jag har ju lärt mig av dom...
Den visade också att mitt skelett var OK, trots att jag fått andra besked för några år sen. P.g.a. näringsbristen så finns det tendenser till benskörhet.
Kanske att den fungerar på en mer "normal" person än vad jag är? Är det någon annan som provat? Tror du att det stämmer det som vågen avläser? Jag känner mig skeptiskt, eller kanske jag ska vara glad? Jag har ju precis börjat livet...
Inlägg
Alla kommentarer
