torsdag, maj 08, 2008

Bara snack...

Samhällets hjälp när man behöver känns mest som ett stort skämt!

Berättar "sin" historia och får kommentarer.

- Så jobbigt det måste vara.
- Hur har ni orkat/fixat detta?
- Det måste ju sätta sina spår.
- Inte konstigt att det blir dessa efterverkningar.
- Hur har h*n reagerat på det?
- o.s.v.

Man slussas från ett ställe till ett annat. Det är långa väntetider för att komma vidare. Därför så dröjer det ju ett tag innan man kollar var i kön man står till nästa instans. När man då drygt två månader kollar och får besked att ingen remiss har kommit fram blir man ledsen. Kollar upp och får höra att den skickas nästa vecka!

Så mycket berörde samtalet...
Fina ord... men sen då?
Den som är i akut behov av hjälpen har ju ingen nytta av medlidandet när inget sker därefter. För de som är i behov av hjälp rinner tiden ut. Om det bara var mig det gällde så kunde jag kanske, kanske acceptera att det inte hänt något ännu, MEN det gäller inte mig.

Ytterligare en av samhällets hjälpande instanser ger jag inte mycket för. Även där ett långt möte, där samma "historia" berättas. Flera timmar även här. I stort sett samma reaktion från den som lyssnar och antecknar. Beslutas att besked om ev. åtgärd/hjälp ska ges en vecka senare. Inget händer och ytterligare en vecka går. DÅ ringer en annan handläggare och vill boka ett möte! Jag frågar vad som hände med det mötet som var två veckor tidigare. Den handläggaren har fått sluta! Har ingen ringt och sagt det? NEJ! Oj då! Men kan vi boka ett möte, undras det igen. Varför säger jag, vi har ju redan haft ett, vad hände med det? Efter mycket om och men så kommer personen fram till att det kanske går att använda sig av dessa anteckningar. (!) Men går det att boka in ett möte med en av de andra som är berörd av ärendet? Med tvekan går jag med på det, eftersom den här handläggaren också är tillfällig (!).

För att få ett bra resultat så anser jag att det behövs kontinuitet. Vi avverkar möten på löpande band och går ett steg fram och två bakåt för varje möte vi varit på. Det är min känsla.

En av de berörda har fått hjälp nu, men fortfarande är det en enda soppa för den andra personen. Beslut kommer att behövas tas inom en kort framtid, men hur ska man kunna göra det utan att först få veta om och ev. vilken hjälp som behövs och kan ges?!

Igår pratade jag med en person som ska försöka hjälpa mig med alla kontakter som jag inte har ork att ta för tillfället. Jag är väldigt glad att hon finns. En ljusglimt i samhällets hjälpande instans.

Vart är vårt samhälle på väg? Inhyrd personal som på kort tid måste klara av många ärenden, där uppföljning och framtidsperspektiv inte finns. Inte konstigt att fler och fler mår dåligt. Mänskliga liv och öden får inte behandlas som ett industriellt löpande band. Var och en är unik och måste behandlas därefter. Se bara på SVT´s dokumentär "Klass 9A". Se varje människa som den är och behandla den väl. Lämna inte ett skriftligt omdöme till eleven, där det står att läraren tvivlar starkt på elevens vilja att lära sig något! En uppmuntran gör så mycket mer i förlängningen än bara just det uppmuntran gällde.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man blir så trött..
Jag väntar på en utredning för ett barn och det har jag väntat på i över ett år nu.

Hjälp tidigare har inte gått att få.
Det låter bra att du får lite hjälp med kontakterna. Man orkar inte hur mkt som helst när man känner att man bara går bakåt.

Tänker på dig vännen..
Styrke kram
Xena

K sa...

Tack!
Tänk om saker och ting gjordes bra från början så skulle mycket lidande sparas.
Kram!

Thomas sa...

Hej !

Tack för kommentar och vänliga ord ! Jag är lite nyfiken på hur det gått för dig med nya kameran (fast du har ju haft den ett tag nu) och om du är nöjd med den.

Sköt om dig och ha en trevlig helg !

Anonym sa...

Min dotter var lovad en dyslexi utredning som skulle ske förra sommaren. Nu är det snart en ny sommar och inget har hänt därifrån.
Tack o lov har vi fått lite hjälpmedel direkt från skolan ist men det känns trist o jobbigt när man inte får den hjälp som man har rätt till och har blivit utlovad

Tänker på dig vännen
Kram
Xena

 
- -