torsdag, september 06, 2007

Bottenkänning

Den senaste tiden vill jag inte ha tillbaka. Kopplingen mellan tankar och kropp fungerar inte alls. Det beror på näringsbristen. Det fattas komponenter för att mina tankar ska vara "riktiga", för att jag ska klara av att leva skapligt. Logiken säger en sak, men kroppen lyder inte. Jag vet vad jag borde göra och tänka, men det är inte det jag gör och tänker.

Pratar jag med en psykiatriker vill han ge mig piller! Min inställning är att piller gör mig inte frisk. Jag får inte tillbaka min magsäck eller min tjocktarm för det. Jag kan inte äta som vanligt folk bara för att jag börjar med piller. Jag ska äta piller för att tankarna ska bli "rätt" igen. Rätt enligt vem? Vem kan säga vad som är "rätt tankar"? Det jag behöver är näring.

Nätterna är inte några sömnrika nätter som jag samlar kraft från. Jag avskyr att ta alla former av piller och tabletter. Tyvärr har jag fått lov att ta 1/6-dels tablett för att få någon timmes sömn. Det är nästan så jag skulle behöva ett förstoringsglas för att se den lilla tabletten. Jag får i alla fall sova ett par timmar.

Blodvärdet (Hb) har rasat väldigt mycket på några veckor. Sista värdet var bara 88. Fortsätter det att sjunka räcker det inte med järnsprutorna. Alternativet då är att läggas in för att få några påsar blod. Krångligt värre eftersom jag inte tål vanligt blod. Det jag behöver måste beställas från det stora sjukhuset några dagar innan för att transporteras till mitt lilla sjukhus... Ingen idé att bli allvarligt sjuk och behöva få blod snabbt alltså! Troligen är det någonstans i tarmen det blöder igen.

Har försökt att inte tänka på sond/dropp, för det ger inte liv bara existens. Jag vill inte existera jag vill leva.

Om några timmar är det dags för magnetröntgen. Något jag både vill och inte vill. Hoppas få något mer svar på varför jag mår så dåligt, samtidigt som jag är livrädd för att få ett mindre trevligt svar. Svårt att få fram ord i vanliga fall och inte är det lättare just nu.

Mannen följer med i morgon, för jag vill inte vara med om det helt ensam. Dags att få lite vila innan dess. Återkommer någon gång framöver... Åtminstone med någon bild hoppas jag.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Tack... styrkekramar tillbaka till dig, vet att det krävs massor hela tiden men ibland blir man matt av att slåss mot "kostymstrutsar"
(byråkratiska paragrafryttare som vägrar se hur det egentligen är)

K sa...

cyberspunken:
Tack!

Anonym sa...

Åhh, så jag känner med dig och jag tror faktiskt att jag kan förstå hur du känner det och tänker... Det är ju så för mig oxå på sätt och vis... Och inte kan man göra något åt det förutom att sända stora kramar till dig!!!

Anonym sa...

Det kommer en stor kram från mig också. Jag hoppas innerligen allt ordnar sig så att du får lite ork tillbaka!

K sa...

maria:
Känner igen mig hos dig också. Tyvärr är livet inget vi kan påverka själva, bara att följa med på något vis...
Tack för kramen!

matildas fikarum:
Tackar även för kramen från dig. Skönt att ni finns!

Anonym sa...

Finns här och tänker på dig!
KRAM!

K sa...

jenny:
Tack! Vi kämpar på tillsammans, men på varsitt håll! *KRAM*

Anonym sa...

Tänkte på dig och kollade här igen. Hoppas det går åt rätt håll. *kram*

Mildamakter sa...

Men tös lilla...hoppas att du får ett bra svar på sjukhuset...tänker på dig...*kram*

Elisabeth sa...

Hade skrivit en lång kommentar till dig - men vi har strul med uppkopplingen här idag.. så när jag skulle skicka iväg kommentaren så fungerade inte uppkopplingen - och allt försvann!! Fy vad less man blir..!!

Men jag vill iallafall säga att jag håller tummarna för att järnsprutorna får upp ditt HB, och att du får lite mer styrka och energi igen!!

Du ska veta att jag tänker på dig..!!

Varma kramar..

K sa...

anne-maj:
Tack! Det går nog något myrsteg framåt tror jag...

mildamakter:
Tack! Lite mer besked har jag fått, men en annan röntgen väntar.

elisabeth
Tack! Vi kämpar på tillsammans!

 
- -