Tao enligt Puh

Oavsett om man är sjuk eller "normalfrisk" har man funderingar över livet. Jag har varit nere i djupet två gånger men hittills kommit tillbaks till ett skapligt fungerande liv igen.

I boken Tao enligt Puh av Benjamin Hoff (ISBN 91-46-14736-5) finns en text som säger mig väldigt mycket. Om det är sant eller inte vet jag inte, men det viktiga är att dessa rader fungerar för mig. Läs och tänk efter, kanske är det något som du också tycker stämmer och kan göra ditt liv lite bättre.

Puhs väg…

I det trånga passet Lü störtar det stora vattenfallet sig ner tusentals fot, och skummet syns vida omkring. I de skummande vattenmassorna där nere kan man inte se någon levande varelse.
En dag stod K´ung Fu-tse ett stycke från djupets rand, då han såg en gammal man som kastades kring i de upprörda virvlarna. Han kallade på sina lärjungar, och tillsammans sprang de dit för att rädda offret. Men när de väl hunnit fram till vattnet, hade den gamle kravlat sig upp på stranden och var på väg därifrån, sjungande för sig själv.
K´ung Fu-tse skyndade fram till honom. ”Bara en vålnad skulle ha kunnat överleva detta”, sa han, ”men du tycks istället vara en människa. Vad är det för hemlig kraft du äger?”
”Ingenting särskilt”, svarade den gamle. ”Jag började lära mig det när jag var helt ung, och jag övade mig sedan medan jag växte upp. Numera kan jag vara säker på att lyckas. Jag följer med vattnet ner och kommer upp med det. Jag följer det, och jag glömmer mig själv. Jag överlever eftersom jag inte spjärnar emot vattnets överlägsna kraft. Det är allt.”