Ofrivillig sovmorgon

Dagen idag har varit ungefär som igår, förutom att hela familjen försov sig. Sonen hade varit upp och duschat men inte väckt oss andra, han trodde klockan var bara strax efter sex. Även det lite sent för pappa i huset som börjar sju. I verkligheten var klockan kvart över sju! En förklaring kan vara att sonen börjar 7:an idag. Ny skola, nya kompisar och nya lärare. Nervöst kan jag tänka mig. Jag skjutsade så han hann dit i tid. Dottern som skulle till samma ställe åkte hellre med bussen, hon började ju i 9:an, så det är ju inga direkta nyheter för henne.

Igår åt jag lite grönsakslasagne på eftermiddagen, och en avokadoröra senare på kvällen. Jag har inte ätit så mycket idag heller, svårt att få någon ordning på maten när man bara äter för att man måste. Tänk om man kände sig hungrig någon gång och åt därför, och dessutom slutade när man blev mätt. Tarmen rymmer ju en hel del och när jag väl äter något jag längtar efter är det svårt att sluta i tid. Det straffar sig senare när allt blod behövs för att hjälpa till med matsmältningen. Jag somnar. Det finns en avokado kvar, så det blir nog en röra i kväll också, då ska jag försöka dela upp den på två portioner. Behöver lite kraft till att köra imorgon när jag ska iväg till sjukhuset och få järnsprutan. I och för sig kan jag säkert få skjuts av pappa, men det är skönare att kunna klara sig själv. Om jag har lite ork kanske jag kan göra något mer när jag ändå är till stan. Om det går bra att sticka blir det nog ett blodvärde också, sist låg det på 103. Normalt bör det inte vara lägre än 120, men om man som jag brukar ligga mellan 80-90 så är 103 väldigt bra.

Dags att äta något igen...