Ett bra liv - hur är det?

Ibland undrar jag hur det skulle vara att vara "normalfrisk". Skulle jag ha ett bättre liv då? Vad är ett bra liv? Vilket liv man än har finns det något att klaga på. Det finns alltid någon som har det bättre eller sämre än mig, hur dåligt jag än mår. Av någon anledning tror jag det finns en mening med att jag har den sjukdom jag har. Tack vare mina problem lär jag mig och gör saker som jag inte hade gjort annars. Min familj har haft dessa förutsättningar från början.
Min vardag består mest av att äta, sova, toabesök och äta igen i en enda cirkel. En dag i veckan åker jag till sjukhuset för att få en järnspruta. För knappt två år sedan blev jag beviljad hemtjänst. (En stor avlastning för min man som kan ägna mer tid till barnen och andra vardagssaker om finns utöver hans jobb.) De hjälper mig med tvätt, matlagning till mig och städning varannan vecka. De kommer tre dagar i veckan, så även om jag inte "gör" så mycket känns mitt liv ganska uppbokat.
Det finns mycket jag skulle vilja göra, men kroppen säger ifrån. Just för stunden mår jag riktigt bra, jag har t.o.m. planterat några blommor i krukor ute, det blev visserligen många pauser innan det var klart, men bra blev det. Ett annat projekt jag har är att sy klart gardiner till vardagsrummet. De är färdigklippta och ligger bara och väntar...
Jag har nog trots allt ett bra liv, många saker hade jag inte gjort utan min sjukdom. Det är tack vare den jag fått en inre styrka och väldig envishet. Tack vare vilja och erfarenhet har jag ett bra liv, bättre än vad som borde vara möjligt i min situation.
Du som eventuellt läser detta - vad är ett bra liv för dig?