onsdag, oktober 15, 2008

Pusselbitar på plats

Pussel att själv göra motiv på.
Det känns som fler och fler pusselbitar börjar falla på plats inför operationen om två veckor. Det är så många tankar som finns i mitt huvud just nu. För att få lite ordning kom jag på att jag kan måla ett tomt pussel som jag har. Vissa saker kanske ryms på en pusselbit, andra kräver två eller fler bitar för att de känns viktigare.

Fram till nu har jag varit väldigt tveksam inför operationen, men det börjar kännas mer och mer att jag vill göra den. Blodvärdet har sjunkit till 90 och sänkan (CRP) låg någonstans mellan 40-50. Normalt borde det bli blodtransfusion men jag försöker klara mig med mina järninjektioner fram till operation. Två gånger i veckan och två ampuller varje gång. Fungerar det så har jag bara en ampull kvar. Bra tajming! Det har kommit ett nytt järnpreparat som det kan räcka med att få en gång i månaden, det ska jag testa när det är dags för injektioner igen. Förhoppningsvis får jag ledigt några månader efter operationen innan det är dags.

Målet med operationen är ju att polyperna ska "försvinna" ett längre tag. Det är ju dom som blöder och ger mig så lågt blodvärde. Med högre blodvärde finns det möjlighet att kommer orka mer. Har jag ännu mer "tur" så kommer smärtan/värken/trycket bakom svanskotan att försvinna också. Det innebär att jag kan sluta med alla värktabletter som jag tvingas äta just nu.

De första åtta operationerna har gått väldigt bra. Däremot den senaste för fyra år sen gick inte lika bra. I två års tid hade jag tarmvred till och från och det vill jag inte vara med jagom igen. Första känningen hade jag redan några dagar efter själva operationen. Jag kröp runt i sängen och vred mig i fruktansvärda plågor. Efter väldigt lång tid kom det en jourläkare (det var ju mitt i natten) så jag fick ytterligare smärtlindring. Tyvärr kändes det inte som någon tog mina magplågor på allvar. Det tog flera månader av undersökningar för att fastställa att det var tarmvred - tyvärr.

Har aldrig haft några sammanväxningar efter alla operationer hittills, men frågan är hur det ser ut där nu? Svaret visar sig först när det är öppet... Jag sover ju då så jag är lyckligt ovetande tills jag vaknat upp igen.

En liten varning för känsliga personer kanske är lämpligt innan fortsatt läsning...

Om två veckor är det över. Då ligger jag på uppvaket och har klarat av det jag känner stort obehag inför: När dom ropar mitt namn och vill se att jag håller på att vakna upp ur narkosen. Jag har alldeles för klara minnen av detta. När jag är tillräckligt "vaken" tas tuben upp från halsen och jag får andas för egen maskin. Om det vore möjligt skulle jag vilja vara nedsövd flera dygn för att slippa den känslan, men det spelar ju ingen roll... När det är dags att vakna upp ur narkosen är det ju samma procedur även om det gått några dygn!

Torr i munnen kommer jag också att vara. Det som erbjuds är stora "tops" med vatten eller citronsmak för fukta munnen. Får ju inte svälja ner någon vätska. Min man brukar få komma in en kort stund på uppvaket, något som känns viktigt för mig. Tror dock inte att jag är så social just då...

Behöver bearbeta en hel del till innan operationen känner jag. Kanske i fler inlägg, kanske genom att måla eller på något annat vis. Har fått ett papper med mig tidigare i veckan från min "prattant". Fanns mycket bra idéer där.

Fortsättning följer...

...på ett eller annat vis.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kram kram kraaaam till dig!!

K sa...

ellis:
Tusen tack :-)

 
- -