måndag, juni 25, 2007

Ännu en dag...

...har gått.

Det är kväll och jag har fått lite gjort. I mitt huvud finns det massor av andra saker som jag hade velat göra, men kroppen och huvudet satte stopp.

I slutet av augusti ska vi på bröllop. Jag skulle vilja sy något att ha på mig till dess, men det lär väl ha passerat med råge innan jag lyckas sy något. I huvudet finns idéer på modell. Jag kan se framför mig när jag klipper till tyget och sitter och syr, provar och det blir snyggt. Det är något som begränsar att det inte blir av. Man (jag?) fastnar i ett beteende av att "jag kan inte, jag orkar inte, det är ingen idé".

Bokhyllan behöver resas på sånt som inte hör dit. På fler ställen i huset finns "högar" som behöver sorteras, sättas in i pärmar, kastas, göras klart.

Jag har mina få timmar i veckan som jag jobbar, ett jobb helt anpassat efter min förmåga. Jag kan jobba när jag har ork till det, oavsett tid på dygnet. Det som är svårt är balansen hur mycket mer kan det bli, jag har möjlighet att få hjälp med vissa delar av pappa som är pensionär och inte behöver lön. Har lite idéer för framtiden. Frågan är om och när det är läge att sätta planerna i verket, hur kommer jag att orka framöver?

I boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver står det:

Vad är meningen med ditt liv kan bara du avgöra. Om du har svårt att hitta en övergripande mening med din existens, hjälper det kanske att krympa tidsperspektivet till att bara omfatta stunden du befinner dig i. Kanske meningen med ditt liv är just det som du gör när du diskar, när du hjälper ditt barn med läxan, när du står i regnet och väntar på bussen eller när du umgås med dina vänner över en kopp kaffe. Sammantaget blir alla dessa stunder och små vardagliga aktiviteter kanske något värdefullt och meningsfullt, inte bara nu utan också på sikt. Att acceptera att vi finns till och till synes oansenliga aktiviteter och händelser, hjälper oss att hantera tillvaron på gott och ont.

Har man varit sjuk länge så kanske man av "gammal vana" begränsar sig omedvetet också? Någon som har synpunkter? Jag vill gärna diskutera ämnet, skriv i kommentaren eller maila magen@teliapunktcom (ersätt punkt med .)

Dags att fortsätta att ta en hög i veckan till att börja med! Till alla er andra som också behöver:
Det lilla du gör är bra!

God Natt!

Andra bloggar om: , , , , , ,

12 kommentarer:

Mildamakter sa...

Den boken är jättebra och hjälpte mig mycket när jag var nysjuk. Jag fastnade i allt som jag (tyckte) att jag inte kunde göra och hur synd det var om mig som var sjuk.

När jag hade lärt mig att tänka om och acceptera att saker och ting var som de var, ja då blev det mycket lättare att hantera vardagen, och nu, ja nu kan jag betydligt mycket mer än vad jag trodde mig om att kunna göra då.

**MY LIFE** sa...

Även om du inte *tror* du ska klara det.. Även om du *tror* det inte skulle bli bra så gör det iaf.
Tänk så nöjd du kommer bli sen när du får erkänna att...
VISST SJUTTON JAG KAN JU..
Jag själv är sååå avis på alla som kan sy kläder. Det hade min plånbok jublat om jag kunde.
ha det fint.
XENA

Anonym sa...

Vad snygg sidan har blivit! Läsvänlig och bra!
Krya på dig!

Strumpstickan sa...

Kanske man kan fastna som du beskriver men när man varit sjuk ännu längre tröttnar man ju på att vara tröt jämt och börjar testa gränserna på nytt varje morgon man vaknar?

En dag i taget, här och nu är enda sättet som funkar för mig, men visst kan det vara jobbigt att inte kunna planera längre än 5-10 timmar åt gången... det blir många av- och ombokningar och bra terapi och hjälp har lärt mig att leva med detta utan att fastna i det, men det är svårare att få omgivningen att förstå hur det kan vara tycker jag.

Det finns de som fattar och de som aldrig gör det.

K sa...

mildamakter:
Jag är glad att jag har boken, den behöver läsas om då och då. Hjälper till att komma över ytan igen.

**xena**:
Tack! Jag har faktiskt beställt lite tygprover igår. Jag har lite speciella krav på tygerna, hoppas det är något som passar.

malin:
Tack!

strumpstickan:
Jag har börjat skriva på listan igen, den hjälper. Håller med om att vissa fattar andra inte. Tyvärr är det jag som inte fattar (inte kan ta) att jag inte orkar göra allt jag vill, andra här i huset fattar mer ;-)

Anonym sa...

Det är en svår balansgång mellan att kunna/vilja och inte orka/klara av. Jag hade väldigt svårt att acceptera att jag var sjuk och överansträngde mig hela tiden men när jag fick min bäckenreservoar så fick jag panik över att hela min identitet hade försvunnit. Vem är jag nu? Jag har fått mycket hjälp genom kognitiv terapi och så har jag läst mycket psykologi på universitetet men det hjälper ju inte alltid.... kunskap är bra men man måste veta vad man ska göra av den med!
Så länge vi gör så gott vi kan så måste det vara nog så lycka till med klänningen!
Kram

Anonym sa...

Jag gillar Anna Kåvers tankar. Jag tror jag ska bekanta mig med hela bolen.-)

K sa...

jenny:
Känner igen det från när min magsäck opererades bort. Stor identitetskris kan man säga. Vem blev det kvar när det som styrt hela livet togs bort? Tack för uppmuntran! ;-)

annika:
Hon skriver väldigt bra, rekommenderas varmt. Finns både som bok och CD-bok.

Anonym sa...

Jag tror att det kan vara så att man begränsar sig omedvetet, jag tror att man precis som när det gäller myter att man måste hålla det aktualiserat hela tiden tankarna kring ork, kunna etc...

Samtidigt kan balansen att inte göra mer än man klarar av oxå vara ett dilemma...

Jag gillade utdraget ur boken, så tror jag att min syn på livet är...

Ha det fint!/kram

K sa...

maria:
Det är nog viktigt, att hålla tankarna aktuella hela tiden. Funderar på ett större projekt, tre dörrar behöver slipas och målas om. Jag kan ju göra det, men jag orkar inte slutföra det inom en rimlig tid. En dörr kanske tar ett halvår att få klar för mig, känns inte rimligt eftersom en av dörrarna är till badrummet ;-) Får det mogna i tankarna ett tag kanske det blir gjort i alla fall?
För stunden får jag vara nöjd med att ha städat tvättstället och toan i minsta badrummet idag.
Tänk om någon hade bjudit mig på en glass efteråt ;-)
Kram!

Bloggblad sa...

Jag är just nu i det stadiet (fylld av bekymmer som jag inte bloggar om) att jag tänker i stora perspektiv: Om 10 är 2007 historia... det hjälper mig när bekymren hopar sig.

Jag blev så förbaskad när jag inte kom i en jättedyr (fast det var ju tur samtidigt) tunika, att jag köpte tyg och sydde en. Det gick jättefort och blev kanonbra. Blev SÅÅÅÅÅ sugen på att sy mer, men ska inte starta fler projekt än de har jag redan har på g.

K sa...

bloggblad:
Bra tips, att tänka flera år framåt.
SÅ GLAD man blir när man gjort något och det blev bra. Jag håller på att samla mental kraft för mitt syprojekt, så det kan bli av. Önskar dig en bra dag!

 
- -