fredag, september 19, 2008

Att göra roliga saker

Leva för någon annan eller leva för sig själv? För mig är svaret givet. Jag vill leva för att jag själv vill och inte för att någon annan vill att jag ska leva. Först då kan jag leva och göra något för andra. Hur ska jag kunna leva för andra om jag själv hela tiden mår dåligt med mig själv? Lite djupt och kanske ego, men för mig fullkomligt sant.

Idag har eftermiddagen varit för mig. Jag har träffat underbara människor. Alla relativt nya bekantskaper, men med samma intresse som jag har. Ett plus med detta är att inte alla känner till min sjukdom (tror jag i alla fall). Jag får vara bara jag. Skönt.

Det kan även vara skönt att umgås med vänner som känner till min sjukdom. Då kan jag också vara mig själv. Det känns lite dubbelt det jag skriver, men jag kan tänka mig att den som har en (kronisk) sjukdom förstår vad jag menar.

Idag har jag i alla fall gjort något för mig själv och det känns bara bra. Det är så lätt att man stänger in sig eftersom man inte vet hur man kommer att må och inte riktigt vågar ta steget att bestämma något.

Hur tänker du som läser här? Skriv gärna en kommentar (anonymt om du vill).

Tack till alla som jag umgåtts med i eftermiddag, om ni nu skulle råka läsa här ;-)

Dags för sängen så jag kan göra nya roliga saker i morgon. God Natt!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår hur du menar, men jag kan bara fantisera om hur det skulle kännas.
Jag tycker iallafall om att träffa dig bara för att du är du och inget annat. Att bara få vara sig själv är livsnödvändigt.
Jätteroligt att träffa dig igen, det var ett tag sedan :)

kram
//Å

K sa...

Å:
Tusen tack!
Gissar mig till vem du är och tycker det är så kul att lära känna dig mer. Kram :-)

em sa...

Visst förstår jag vad du menar - jag gillar att umgås förutsättningslöst med människor jag inte känner så väl. Befriande att inte behöva redogöra för hur jag mår och varför. Men det är lika gott med de riktiga vännerna som vet hur jag har det men inte ordar så mycket om det. De som vet när det är dags att sluta samtalet eller aktiviteterna, de som inte kommenterar vad jag äter eller inte äter, som inte ställer till med ett himla hallå om jag går ifrån bordet för att vila.
Jag känner också igen försiktigheten (fegheten?) i att inte våga lova något, att hellre stanna hemma med sin katt och sina böcker än att göra något som kanske går åt skogen.
Lev väl!
Margaretha

K sa...

em:
Tack! Nästa vecka ska jag träffa mina fyra tjejkompisar sen gymnasiet. Vi ses regelbundet sedan 24 år! Är väldigt glad att jag börjat våga mig ut och träffa nya vänner.
Har läst lite i dina bloggar och förstått att du också har någon typ av sjukdom. Hoppas du har ett så bra liv du kan.
Kram K

em sa...

Jo tack, det har jag - även om jag inte mår så bra så har jag det bra, mycket bra.
Glömde i går att jag tänkte berätta om hur en man jag träffade använde sin motionscykel. Han la' upp en resrutt i Europa och så cyklade han en stump varje dag och läste om de platser han "kom till". Kanske kan det bli lite roligare på hans vis...
Sköt om dig och ha riktigt trevligt med dina kompisar!
kram,
Margaretha

 
- -