En sockerbagare här bor...

Jag börjar inse så smått vad det kommer att innebära att ha en bagare i familjen. Hon (dottern) har lämnat mig hemma med ett antal små smördegsinbakade knyten. Mmm...

Tidsoptimist som hon är så började hon efter åtta i går kväll att baka. Smördeg från grunden, ingen färdigköpt från affärn! Hyvlade smör med osthyveln, vek ihop, kavlade, mer smör, vika ihop, kavla o.s.v. Hur många lager smör det blev vet jag inte, men jag kan tänka mig att det är väldigt många. Jag fick grädda klart de sista plåtarna så hon skulle komma i säng före midnatt.

Hälften av degen fylldes med små äppeltärningar, kanel, socker och smör-blandning. Den andra halvan fylldes med en svart oliv.

Att välja ut en favorit är omöjligt båda sorterna är lika underbart goda. En liten mumsbit. Några tuggor sen är den borta. En är väl inget, en till kan jag väl ta?! Den där som inte blev så fin att lägga på fatet åt någon gäst... Där finns en till som inte är riktigt representabel... Inte hjälper det att frysa in dom heller, dom tinar ju så fort så det går nog att äta direkt från frysen...

Det är nog en himla tur att jag behöver öka i vikt, fast kanske inte på det här sättet... Tarmen har ju så svårt att bryta ner fettet, så det rinner ju rakt igenom och tar allt annat med sig.

Vi i familjen kanske ska vara glada att hon måste bo borta i veckorna till hösten när gymnasiet börjar. Vilket gott problem jag har idag!

Andra bloggar om: bagare, konditor, smördegsknyten, gott

~ * ~