måndag, maj 07, 2007

Att äta...

...eller inte? Det är frågan.

I flera dar har jag knappt ätit något.

  • Kokar jag ett (1) ägg och äter det får jag dumping. Spelar ingen roll om jag äter det på en hård macka eller om jag bara tar det som det är med lite kaviar till.
  • En portionsbit lax (140 g) i ugn med salt och svartpeppar på, utan något mer, då får jag dumping.
  • En halv kaffekopp med varm choklad ger mig dumping.
När jag får dumping så somnar jag, och sover 1-1½ timme. Allt blod som finns i kroppen försvinner ju till tarmen för att "ta hand om" maten, ordna matsmältningen utan magsyra och magsäck. Det börjar sticka i armar och fötter, blodet räcker inte till för att hålla sig vaken.

Att äta mindre mängd än så är nästan inte möjligt. Känns ju bara löjligt att dela ett ägg och äta en halva med en timmes mellanrum! Hur många timmar behöver jag på ett dygn för att få i mig tillräckligt med näring om jag inte äter mer än så?

Sen rätt var det är så går det bra att äta nästan en vanlig portion mat! Helt omöjligt att veta när det går bra och när det inte går bra.

Det känns alltså bäst att låta bli att äta. Då mår jag bra! Inte logiskt, för det kan ju inte fungera i all evighet...

Frågan kvarstår:
Att äta eller inte äta?!

Andra bloggar om: , , , , , ,

~ * ~

9 kommentarer:

Madde (maddepladder) sa...

Usch vad jobbigt! Hur lång tid efter att du ätit något känner du av hur det kommer gå, om du kommer få dumping eller inte?

Magalös sa...

madde:
Det varierar, men från i stort sett direkt efter till en halvtimme efter att jag ätit. Det gäller alltså att tänka på vad man ska göra efter maten. Kundbesök, åka bort eller om det går bra att "försvinna" några timmar.

Strumpstickan sa...

Låter jättejobbigt men jag förstår vad du menar, jag har en kompis med samma problem.

Själv kan jag inte äta ägg som är så gott alls längre och saknar det.

Vi gör så gott det går, ok?

Kramar om!

Strumpstickan sa...

Förlåt, inte exakt samma, hon har magsäcken kvar, men hon har en annan sjukdom och blir trött av att äta nästan ingenting...

Magalös sa...

strumpstickan:
Jag förstår, man kan ha olika sjukdomar men samma symptom. Så stöttar vi varandra oavsett vad vi lider av. Det finns inget som är värre än det andra, den som lider lider oavsett andra och får så göra. *kram*

Ella sa...

Äta måsta man ju så klart. Fast det är ju sunt förnuft och inte känsla och jag förstår hur du känner. Eller delvis i alla fall.

Är det alltid såhär eller har det blivit sämre? NÄR ska du få komma på den där undersökningen? Eller har du varit?

Många styrkekramar

Magalös sa...

ella:
Tack för kramarna, behövs extra just nu (tonåringar i huset)! Dumping har jag ofta, ibland blir det perioder som det inte krävs just någonting för att det ska bli så, andra gånger kan jag äta ganska bra. Eftersom jag aldrig är hungrig eller mätt, så äter jag det jag känner mig sugen på.
Eftersom jag har speciella idéer om ekologiskt m.m. så fungerar inte alltid kontakterna med dietisterna så bra. Dom har oftast "kemikalieblandningar" att erbjuda enligt mitt sätt att se det. Jag vill hellre LEVA under tiden jag lever än att EXISTERA tack vare en massa kemikaliedrycker med alla viktiga näringsämnen.
Livet är komplicerat när man har en unik sjukdom och inte vill acceptera allt sjukvården erbjuder till vilket pris som helst.
Det blev invecklat, men jag tror du förstår och på sätt och vis tänker lite lika själv. Många kramar åter till dig på torsdag!

Magalös sa...

ella:
Läkaren har påmint det större sjukhuset, eftersom vi inte har hört något än. Helst vill jag ha det gjort före sommaren. Sjukvården är både bra och dålig...

Ella sa...

Jo då, jag tror jag förstår hur du tänker. Och jag håller med till fullo, man ska leva, inte bara existera.

Jag hoppas du får en tid snart, och jag hoppas att det blir ett bra resultat framför allt. Vad det nu innebär.

 
- -