Kränkt via bloggen

En av mina bästa bloggvänner har blivit starkt kränkt och påhoppad i sin blogg!

Hur kan man som människa nedlåta sig till att kränka en helt främmande människa med några få ord. Påstå sig vara bättre än någon annan. Påstå att någon parasiterar på samhället utan att känna till verkligheten.

Vissa kanske tycker att det är sådant man får tåla om man valt att blogga. Det är inte min åsikt. Var och en får tycka vad den vill, men för den skull får man inte kränka en annan människa. Lika väl som man kan stänga av TV´n om man ogillar programmet, lika väl kan man låta bli att kommentera eller kommentera uttrycka sina åsikter på ett icke kränkande sätt!

ALLA MÄNNISKOR
HAR LIKA VÄRDE!

Det finns synliga och osynliga sjukdomar. Självförvållade och icke självförvållade sjukdomar. Kroniska och icke kroniska sjukdomar. Jag kan inte påstå att den ena är bättre/sämre än den andra. För personen det berör kan det vara fruktansvärt vad det än är.

Främsta anledningen till att jag bloggar är att ge en bild av hur livet som mag-/tarmsjuk kan vara. En mag-/tarmsjukdom syns oftast inte så som ett brutet ben eller att vara blind. Min erfarenhet är som mag-/tarmsjuk, det är det jag skriver om. (Det finns även många andra dolda sjukdomar). Min erfarenhet kan skilja sig från andra med mag-/tarmsjukdomar eftersom det är väldigt individuellt hur det upplevs. Perioder då jag mår ganska bra handlar nog ganska lite om sjukdomen, lika väl som när jag mår dåligt beskrivs nog det desto oftare. Bloggen ger mig även personligt perspektiv på mitt liv. Trots alla motgångar kan jag gå tillbaka och läsa om allt jag trots allt kunnat göra. Vissa dagar är det lättare att acceptera allt man inte kan göra p.g.a. sjukdomen, andra dagar är det mycket svårare. Tids nog lär man sig att acceptera situationen, som jag inte har valt av fri vilja.

Kan jag med min erfarenhet hjälpa någon annan människa i dennes situation är det toppen, även om det bara är för att finnas där och lyssna.

Tänk om den som är normalt frisk bara
visste hur snabbt livet kan ändras!
Gör det du har möjlighet till när du kan,
det kan vara för sent fortare än du anar!

Hur skulle en normalt frisk person kunna/vilja förstå hur det är att tvingas bli förtidspensionär vid 30-40 års ålder och leva på 6000,- efter skatt! Några har fortfarande en kropp som klarar ett arbete, andra har ett friskt huvud som vill arbeta men en kropp som sätter stopp!

Var finns den arbetsgivare som vill anställa
en kroniskt sjuk person och betala full lön?

Det kanske borde vara lag på att leva med en sjuk / handikappad / funktionshindrad person några veckor per år? Skulle förståelsen för människors olikhet öka då? Förståelse över att även det lilla som någon person lyckas prestera är värdefullt!

Om det spelar någon roll om vi har en röd eller blå regering har jag ingen åsikt. Det är hos individen allt börjar och slutar. Vilken människosyn vi har! Börja se oss för vad var och en kan bidra med. Samhället behöver alla, oavsett utbildning, hälsa eller annat. Min väninnas barn som är född med Downs är en lika viktig pusselbit i världen som vilken företagsledare som helst. Alla kan bidra med något! Det går inte att isolera en viss människa som viktigast, utan alla andra människor skulle den personen bli helt betydelselös. Vi hänger ihop allihop!

Många rader blev det men jag blir bara så ledsen när tanklösa människor hoppar på andra, utan orsak!

Döm inte andra, se inåt och gör
ditt och andras liv så levnadsvärt
och bra som det bara går!

Andra bloggar om: kränkningar, sjukdomar, påhopp, bloggare, åsikter, människovärde, att döma andra, kroniska sjukdomar, mage, tarm, medmänniskor

~ * ~