En ros

Den 2:a januari för fyra år sedan fick jag min idé till mitt företag.

Det började i en av stans största butiker som säljer det jag ville köpa. Då jag frågade efter ett ekologiskt alternativ till varan, fick jag till svar att det finns inte.
- Det är ingen annan som har frågat efter det tidigare.
- Vi har haft det i början på 90-talet, men då fick vi rea ut det, ingen handlade.
Det fanns inget intresse av att kolla hos leverantörerna om de kunde leverera det jag frågade efter. Bemötandet från expediten, tillika ägaren av butiken var fruktansvärd. Ingen känsla för att kunden kan ha rätt, eller att försöka få tag på det som jag som kund ville köpa.

När jag gick därifrån visste jag vad jag skulle göra. Jag skulle starta ett eget företag. Jag visste genom andra kontakter att efterfrågan fanns.

På hösten hade jag allt klart. Utbudet att välja bland är stort. Kunderna - för dom finns - är otroligt trevliga. Det är inte alldeles enkelt att ha ett eget företag samtidigt som man har en kronisk sjukdom, men det är bland annat det som gör att jag fortfarande har kontakt med omvärlden.

Till butiken som gav mig det fruktansvärdt dåliga bemötandet skulle jag vilja ge en ros. Utan deras otrevlighet hade jag nog inte haft mitt företag idag!

Du som läser (även du som är ny eller tittar in då och då utan att lämna avtryck) - skriv en liten kommentar:
Vem vill du ge en ros?