torsdag, november 23, 2006

En vänsterhand

Har du läst bloggen: Min vänstra hand? Det är Elisabet som samlar på bilder och berättelser om vänsterhänder. Här är mitt bidrag:

En vänsterhand
Hej!

Det här är vad jag brukar syssla med de flesta tisdagar. Jag åker sju mil t.o.r. för att få en järninjektion.

Nu mer brukar sköterskorna hitta kärl på mina armar eller händer som håller för att sätta en nål i.

Annat var det för 5½ år sen när jag började med detta. Då fick jag bedöva fötterna med Emla-salva innan jag åkte hemifrån. Dom letade och försökte hitta ett kärl som skulle klara av att ta emot järnet i 20 minuter utan att spricka. Sju-åtta stick var inget ovanligt. Ömma och fötter fulla med blåmärken blev resultatet.

Till slut började det från ingenstans dyka upp kärl på armarna. Nu finns det 4-5 olika ställen att försöka på, och jag slipper bli stucken i fötterna (blåmärken blir det dock ett och annat ibland). Nu brukar dom faktiskt lyckas på första försöket för det mesta. Jag har t.o.m. slutat bedöva innan eftersom dom stack utanför bedövningen ibland, och det gick ju bra det med!

Det finns mycket roligare saker att göra en tisdag, men med dom här sprutorna slipper jag ju in och få blodtransfusioner när Hb-värdet blir för lågt.

När jag var yngre stack jag iväg när det var dags att sätta nålar. Man kan ju faktiskt lära sig saker även som gammal.

Hoppas ingen svimmar av bilden, det är inte blod i slangen utan järn, därav den mörka färgen.

~*~*~

Ha en trevlig dag alla där ute, vad ni än gör.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
Jag hittade till din blogg för någon vecka sedan och har läst lite då och då.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men jag hoppas att du inte tar illa upp om jag säger att jag är så imponerad av det du skriver. Du verkar ha sådan distans och livsvilja och vara så jordnära trots att du måste ha det riktigt jobbigt. Jag beundrar dig.

K sa...

ella: Tack! Som för de flesta kroniskt sjuka så går det upp och ner. Livet blir ju inte bättre än man gör det, så det är ju bara att leva medans man lever. Ha en bra dag!

Anonym sa...

När jag får järninjektioner ger dom det med spruta direkt i nålen....Inte via droppslang.... :/

Strumpstickan sa...

Din hand är fin!

Känner igen vad du beskriver, jag har också haft en hemsk sprutskräck men till sist får man ge med sig när man bara måste och sen vänjer man sig liiite granna men kul är det ju inte...

Kramar om!

K sa...

jenny: Så gjorde vi också tills för ett halvår sen´. Genom att blanda det i en 100 ml koksaltspåse, blir personalen lite friare och kan göra annat under tiden. Så var i alla fall tanken, om det har blivit så i praktiken vet jag inte ...

strumpstickan: Ja ibland är ju pest bättre än kolera, eller om det är tvärs om...

Kram K

 
- -